Napoleon på dödsbädden på S:t Helena.

8 historiska sista ord (som kanske aldrig sagts)

Shakespeare lade orden i Caesars mun, Che Guevaras sista yttrande finns i flera versioner och även Napoleons slutord är ifrågasatta. Liksom de flesta berömda personers avskedshälsningar i dödsögonblicket.

1 juli 2017 av Åke Persson

Redan för över 2 000 år sedan började våra förfäder att teckna ner vad olika personer, särskilt framstående sådana, hade sagt i dödsögonblicket. Människans intresse för den här sortens sentenser är dock inget som hör historien till. När Steve Jobs, en av data-företaget Apples grundare, avled för mindre än två år sedan spreds hans sista ord blixtsnabbt över världen tillsammans med spekulationer om vad han kunde tänkas ha menat med sitt: ”Oh wow. Oh wow. Oh wow.”

Vår fascination för sista ord är alltså ett i allra högsta grad levande fenomen. Den främsta orsaken till det är att döden är en av de viktigaste händelserna i en människas liv och att allt som hänger samman med detta ofrånkomliga slut intresserar oss.

Laddad sista replik

En annan förklaring till det stora intresset för den här typen av avskedshälsningar är att vi kan vara säkra på att de sista ord som yttras på dödsbädden verkligen är de allra sista orden. Efter dem kommer det inga fler, i alla fall inte i det här livet. De sista orden bär kort sagt på en dramatisk laddning, därför lockar de oss.

I den västerländska och kristna kulturen har kyrkans månghundraåriga fokus på dödsögonblicket bidragit till att intresset för sista ord har hållits vid liv ända in i våra dagar. Från medeltiden och några sekel framåt gavs det ut handböcker i ars moriendi – ”konsten att dö” – där ett av råden var just att formulera en gudfruktig avskedshälsning för att vara säker på att komma till himlen istället för till ett varmare ställe. Kring dödsbädden samlades anhöriga, vänner och tjänstefolk för att bevittna, och i många fall teckna ner, vad den döende mumlade fram.

Med tiden ändrades karaktären på de bevarade avskedsorden, från religiöst färgade till mer världsliga yttranden. Från 1600-talet började det också komma ut samlingar med sista ord-
citat och så gör det än i dag, till exempel i form av tryckta antologier eller listor på internet.

Felaktiga citat

Dessvärre är det mycket vanligt att informationen om den här typen av citat är felaktig. Ofta tillskrivs en och samma person flera olika uppsättningar sista ord. Inte sällan har de sista orden hittats på och lagts i den avlidnes mun i efterhand, för att tillgodose omvärldens förväntningar på att en person som varit framstående i livet också bör ha lämnat världen med ett storartat och minnesvärt avskedsord på läpparna.

Mycket vanligt är även att de ord som påstås vara de sista inte har uttalats i dödsögonblicket utan vid ett helt annat tillfälle. Eller så har de yttrats på dödsbädden men följts av andra, mindre anslående uttalanden.

Här är några kända historiska personers påstått sista ord – somliga äkta, andra halvsanna och vissa troligen påhittade.

Julius Caesar kände igen sin vän Brutus bland mördarna.

© Malmö Museer/IBL

"Även du, min Brutus?"

Nästan alla "vet" att den romerske politikern och fältherren Julius Caesar ropade "Et tu, Brute?" när han fick syn på vännen Marcus Brutus bland de sammansvurna senatorer som högg ner honom år 44 f Kr. Det är ett av den västerländska historiens mest kända citat och har blivit ett uttryck för det yttersta förräderiet.

Problemet är bara att Caesar aldrig sa på det viset. Det finns i alla fall inga belägg för det i de antika källorna. Citatet har blivit känt genom den engelske dramatikern William Shakespeares pjäs Julius Caesar, som skrevs omkring 1599 – alltså mer än 1 600 år efter det att Caesar mördades.

Men Shakespeare kom inte på repliken själv. Den hade förekommit i tidigare engelska pjäser. Upphovsmännen till dem hade i sin tur troligen inspirerats av den antike författaren Suetonius. Han hänvisar till i dag försvunna källor som hävdade att Caesar skulle ha ropat, i en ungefärlig översättning: "Även du, unge man." Dock inte på latin utan på grekiska, det språk som den romerska överklassen gärna talade: Kai sy, teknon.

Pjäsförfattarna i det elisabetanska England gjorde därefter sin egen tolkning av citatet och fick det alltså till "Et tu, Brute?", möjligen via medeltida förlagor. Resten är, som man brukar säga, historia. Men i detta fall är det alltså dikten som överträffar verkligheten.

Billy the Kid var bara 21 år när han sköts ihjäl.

© Bridgeman/IBL

"Vem är det?"

Billy the Kid är en av de mest kända gestalterna i den mytomspunna epok i den amerikanska historien som kallas Vilda västern. Ömsom har Billy the Kid porträtterats som en Robin Hood-lik hjälte, ömsom har han framställts som en psykopatisk mördare. I verkligheten var han antagligen ingetdera, snarare en rastlös och kaxig ung man med dåligt omdöme som hamnade i tvivelaktigt sällskap och i farliga situationer medan han försökte hanka sig fram i en våldsam tid och trakt. Billy the Kid föddes som Henry McCarty, troligen 1859, och var därmed 21 år när han sköts ihjäl av sheriffen Pat Garrett en sommarnatt i juli 1881.

21-åringen överraskades av Garrett i ett mörklagt sovrum. När 21-åringen, som talade flytande spanska, klev in genom dörren och förstod att det var någon i rummet väste han: Quién es? – "Vem är det?"

Sekunderna efteråt sköts han ihjäl av Pat Garrett, utan att ha fått svar och därmed ovetande om vem som sköt.

Propagandaministern Joseph Goebbels med familj på besök hos Adolf Hitler.

© SZ-Photo/IBL

"Min älskade son, lev för Tyskland!"

På kvällen den 1 maj 1945 begick Magda Goebbels och hennes make Joseph, nazisternas propagandaminister, självmord. Några timmar tidigare hade paret låtit ta livet av sina
sex gemensamma barn i Führerbunkern i Berlin.

Många har frågat sig hur Magda Goebbels kunde begå en sådan närmast ofattbar handling, särskilt som Hitler uppmanat henne att lämna bunkern och ta barnen med sig. En del av svaret står att finna i det brev som Magda Goebbels skrev till sin vuxne son Harald.

I brevet, som flögs ut ur det omringade Berlin tre dagar före mordet på barnen, skriver Magda Goebbels att livet efter nazismens sammanbrott och Hitlers död inte skulle vara värt att leva. Därför hade hon valt att följa sin Führer till slutet och därmed måste även barnen dö. Men andra orsaker kan ha spelat in. Kanske fasade hon för tanken på att bli förnedrad eller att barnen skulle anklaga henne för att ha deltagit i krigsförbrytelserna, hon hade ju fungerat som Tredje rikets första dam i alla officiella sammanhang. Brevet avslutar Magda Goebbels med en uppmaning till Harald, att han ska se till att hans familjemedlemmars död inte varit förgäves. Det blev också de sista ord från henne som nådde omvärlden: "Min älskade son, lev för Tyskland!

Che Guevara togs till fånga och avrättades i en CIA-ledd operation i Bolivia.

"Du ska veta att du dödar en man"

Den argentinske läkaren Ernesto "Che" Guevara blev en revolutionär hjälte sedan han deltagit i den framgångsrika gerillakampen på Kuba.

Han gjorde därefter flera misslyckade försök att sprida revolutionen till andra länder.

1967 tillfångatogs Che i Bolivia och den 9 oktober 1967 avrättades han, utan rättegång. Det finns flera versioner om hur det gick till. Sergeanten som sköt
Che har uppgett att hans offer
sa: "Skjut, din fegis, du dödar bara en människa." Det har tolkats som att rebelledaren menade att även om han dog så skulle den revolutionära kampen leva vidare. En amerikansk rapport hävdar dock att Che yttrade: "Du ska veta att du dödar en man." Arkebuseringen ökade i alla fall Che Guevaras status som odödlig revolutionär ikon.

Napoleon avled i fångenskap på Saint Helena 1821.

"Frankrike … armén … Joséphine"

I juni 1815 besegrades den franske kejsaren Napoleon I av en internationell koalitionsarmé vid Waterloo och fördes därefter till ön Saint Helena. Efter knappt sex år i fångenskap avled han, sannolikt i magcancer.

Det finns dock forskare som tror att exkejsaren giftmördades. Vi kommer troligen aldrig att få ett definitivt svar på vad som tog livet av Napoleon Bonaparte, och inte heller kan de sista ord som han påstås ha pressat fram innan han avled skänka någon klarhet.

De brukar anges som "Frankrike … armén … ledningen för armén … Joséphine …"

Napoleons sista ord sammanfattar däremot hans liv så effektfullt att man misstänker att de är lagda i hans mun
i efterhand.

Men om orden är autentiska så är väl det mest gripande att han uttalade sin före detta hustru Joséphine de Beauharnais namn. Det visar hur mycket hon fortfarande betydde för honom, och hur smärtsamt det måste ha varit att ha tvingats lämna henne och gifta om sig sedan paret misslyckats med att "producera" en tronarvinge.

Jeanne d'Arc fördes till bålet år 1431, bara 19 år gammal.

"Jesus, Jesus, Jesus, Jesus, Jesus, Jesus"

Den franska bondflickan Jeanne var bara i 17-årsåldern när hon i sin skinande rustning och med sin vita fana bidrog till att häva den engelska belägringen av staden Orléans och därefter se till att den franske kronprinsen kröntes, som Karl VII. Därmed hade engelsmännens övertag i hundraårskriget brutits.

Inte dåligt gjort av en tonåring från enkla förhållanden som dessutom varken kunde läsa eller skriva. Själv påstod Jeanne att hon vägleddes av himmelska röster, att hon hade fått ett uppdrag av Gud att utföra det hon gjorde. Hennes egen benhårda övertygelse om att så var fallet, och samtidens tro på att det var möjligt, är en del av förklaringen till hennes bedrifter.

Efter de inledande framgångarna hamnade Jeanne, som långt senare fick tillnamnet d’Arc, som fånge i engelsmännens
händer. De såg till att få henne dömd till döden och 19 år gammal tvingades hon 1431 bestiga bålet.

Hennes sista ord uppges ofta vara "Rouen, Rouen – är det här jag ska dö?".
I själva verket upprepade hon namnet "Jesus" sex gånger innan hon omslöts av lågorna.

De sista ord Marilyn Monroe yttrade var i telefon.

© Getty/IBL

"Säg adjö till Pat, säg adjö till presidenten …"

Kvällen den 4 augusti 1962 ringde skådespelaren Peter Lawford till sin vän och kollega Marilyn Monroe för att fråga om hon ville komma på middag hemma hos honom och hans fru Pat. Monroe tackade nej, mumlade fram en lång avskedshälsning och sedan blev det tyst i luren.

Senare på natten hittades den världsberömda filmstjärnan död i sitt hem i Los Angeles. Det mesta pekar på att hon hade tagit sitt liv genom att överdosera sömnmedel, alternativt att det hade skett av misstag.

Diverse konspirationsteoretiker hävdar dock att hon blev mördad, och att det var den ene eller båda av bröderna John F och Robert Kennedy som låg bakom dådet. Motivet skulle ha varit att hon haft ett förhållande med männen.

Men trots ihärdiga rykten finns det inga bevis för att Marilyn Monroe verkligen var älskarinna till någon av bröderna.

Peter Lawford, den siste som man med säkerhet vet talade med Marilyn Monroe innan hon dog, var däremot gift med Kennedybrödernas syster Patricia – vilket troligen förklarar filmstjärnans avskedshälsning: "Säg adjö till Pat, säg adjö till presidenten och säg adjö till dig själv, eftersom du är en trevlig kille".

Johannes Kepler och Tycho Brahe (till höger) samarbetade i Prag.

© Science Photo Library/IBL

"Må jag inte synas ha levt förgäves"

Den 13 oktober 1601 deltog den danske astronomen, astrologen och alkemisten Tycho Brahe i ett gästabud i Prag. Brahe gick inte på toaletten under de timmar som banketten varade, eftersom det sågs som ett brott mot etiketten att lämna bordet innan värden gjorde det.

När Tycho Brahe kom hem kunde han inte urinera. Flera dygn av sömnlöshet och plågor följde. Under sin sista natt i livet yttrade Brahe i sin feberyrsel gång på gång den latinska sentensen Ne frustra vixisse videar – ungefär: "Må jag inte synas ha levt förgäves."

Det var dock sannolikt inte Tycho Brahes allra sista ord, de riktades troligen till någon av medlemmarna i hans familj. Men tack vare sitt allmänmänskliga innehåll är det hans vädjande fras, om att hans gärning som vetenskapsman skulle leva vidare, som fått fäste i citatsamlingarna. Brahes önskan blev också uppfylld, det var tack vare hans observationer av stjärnhimlen som den tyske astronomen Johannes Kepler kunde utarbeta sina epokgörande lagar för planeternas banor.

Nyhetsbrev från Allt om Historia.

Kanske är du intresserad av...