Thomas Edison till vänster och Nikola Tesla till höger.

© Library of Congress

Edison mot Tesla: Elektricitetens mästare hatade varandra

Den framgångsrike Thomas Edison och den unge Nikola Tesla började tillsammans utveckla elströmmens möjligheter. Men konkurrens om pengar och ära ledde snart till en livslång fiendskap.

23 juni 2017 av Björn Lundberg

Den 6 juni 1884 klev en propert klädd serbisk ingenjör av båten från Europa i New Yorks hamn. Men kostymen som den 27-årige Nikola Tesla hade på sig var hans enda kläder. 

I packningen fanns bara några dikter och artiklar som han själv skrivit, samt ett rekommendationsbrev till uppfinnaren Thomas Edison. Tesla bar också på en dröm: att leverera billig och pålitlig elektricitet till detta väldiga land.

Vid denna tid var New York helt rätt ställe för en man som Tesla. Den snabbväxande staden, vars kajer dagligen fylldes av europeiska immigranter, var elektricitetens huvudstad. Och det var till stor del Thomas Edisons förtjänst.

"Den amerikanska drömmen"

Edison personifierade den amerikanska drömmen. Han växte upp under enkla förhållanden och saknade formell utbildning. Som tonåring arbetade han på dagarna för att försörja sig men på kvällar och nätter experimenterade han med elektricitet och telegrafi.

Så småningom slog han sig ner
i Menlo Park i New Jersey, och skapade en egen uppfinnarverkstad. Vid 30 års ålder hade han fått sitt stora genombrott. Då presenterade han fonografen, en apparat som kunde spela in – och spela upp – ljud.

Blev världsberömd

Uppfinningen betraktades som rena magin och Edison blev känd som ”trollkarlen från Menlo Park”. Därefter tog han sig an nästa utmaning: att skapa en kommersiellt gångbar elektrisk glödlampa. Edison lyckades – och blev världsberömd.

I New York fanns mängder av stenrika finansmän och företagsledare. Många av dem insåg att elektricitet var framtiden. Här fanns inte den skeptiska inställning till nymodigheter som präglade överklassen i Europa. Istället var glödlampor en statussymbol och många miljonärer satsade höga summor på att installera elektriskt ljus i sina kontor och privatpalats.

Den stora utmaningen var att bygga generatorer som kunde förse dessa glödlampor med ström. Det var där Tesla skulle komma in i bilden. Dagen efter ankomsten till New York promenerade Tesla med bestämda steg till Edisons kontor på Femte avenyn. Den berömde företagsledaren och uppfinnaren tog själv emot.

I mångt och mycket var de varandras motsatser. Edison var praktiskt lagd, en jordnära person som fick saker och ting gjorda. Tesla däremot var en filosof som hade studerat flera språk och läst litteraturens och vetenskapens klassiska verk.

Nikola Tesla fotograferad i sitt eget laboratorium där han experimenterade med konstgjorda blixtar.

Vid tre års ålder hade en till synes obetydlig händelse förändrat hans liv. När den lille pojken klappade familjens katt på ryggen slog det plötsligt gnistor kring hans hand. Förbryllad frågade han sin far vad som hänt. "Det där, min son, är elektricitet”, svarade fadern. Tanken på dessa märkliga gnistor ville inte släppa taget om Tesla. Han utbildade sig till elektroingenjör, men nöjde sig inte med att räkna och konstruera. Tesla ville utforska elektricitetens innersta väsen.

Samarbete förbyttes i rivalitet

Trots olikheterna gick mötet i New York bra. Tesla fick jobb och sattes omedelbart i arbete. Det skulle dock inte dröja länge innan deras samarbete förbyttes i bitter rivalitet.

Tesla blev bara kvar
i lite mer än ett år hos sin nya arbetsgivare. Han hade tidigt insett att Edisons elektriska motorer och generatorer hade många brister. Enligt Tesla lovade
Edison honom en belöning på 50 000 dollar om han lyckades förbättra konstruktionen av anläggningarna.

Tesla arbetade dygnet runt i flera månader – och lyckades. Men när han begärde sin utlovade belöning avfärdade Edison honom med att det hela hade varit ett skämt. Tesla erbjöds istället en löneförhöjning på tio dollar i veckan. Tesla svarade med att omedelbart säga upp sig. Hädanefter var de bittra fiender.

Tesla startade istället ett eget företag. Han var en lysande ingenjör och uppfinnare men usel affärsman. Snart lurade investerarna honom och Tesla stod utan pengar och patent. Han skulle dock få en ny chans. 1888 fick han patent på en induktionsmotor för växelström. Han sålde uppfinningen till entreprenören George Westinghouse, en annan av Edisons stora fiender. Tesla fick 60 000 dollar och ett löfte om framtida royalties.

Likström hade svagheter

För att överföra el använde Edison likström. Tesla däremot var övertygad om att det fanns ett bättre alternativ: växelström. Edison menade att likström var mindre farligt. Dessutom var tekniken beprövad. De flesta av 1800-talets pionjärer inom elektricitetens område hade använt sig av likström.

Men systemet hade en allvarlig svaghet: avståndet från kraftverk till mottagare kunde inte vara större än ett par kilometer. Med växelström gick det däremot att distribuera el över långa avstånd och förse hela städer med ström.

Thomas Edison (i mitten bakom bordet) omgiven av några av sina medarbetare. 

© Library of Congress

Växelström var inte Teslas idé från början, men han bidrog med flera förbättringar som gjorde det möjligt att tillämpa den nya tekniken i praktiken. Även om Edison hade insett växelströmmens fördelar hade han goda skäl att kämpa vidare. Hans patent var nämligen grundade på likström – och därmed var det på den typen av ström han hade möjlighet att tjäna pengar.

Lång och bitter strid

Striden mellan de två sätten att leverera ström blev lång och bitter. Edison var beredd att satsa stort för att vinna slaget, som gått till historien som ”strömmarnas krig”. För att visa hur farlig växelströmmen var lanserade Edisons företag en hårdför pr-kampanj. Bland annat
avlivades en elefant genom elchocker med växelström.

Elektriska stolen var ett annat påfund av Edisons medarbetare. Det nya avrättningsinstrumentet använde växelström för att ta livet av dödsdömda fångar. Tanken var att göra allmänheten uppmärksam på hur farligt konkurrentens system var. Men Tesla och Westinghouse gav inte upp, trots den dåliga publiciteten. År 1893 öppnade den stora världsutställningen i Chicago. För första gången skulle en utställning av detta slag lysas upp av elektriskt ljus.

Edisons företag kämpade mot Westinghouse om att få det prestigefulla kontraktet. Men Westinghouse segrade. Ett av skälen var att Edisons system med likström krävde så mycket kopparledningar att kostnaderna blev dubbelt så höga som för hans konkurrent.

Tesla triumferade

Den 1 maj 1893 ägde den högtidliga invigningen rum. USA:s president Grover Cleveland tryckte på en knapp och hundratusen glödlampor tändes. Sammanlagt hade utställningen 27 miljoner besökare. Det blev en stor triumf för Teslas system och Westinghouses företag, som snart dominerade marknaden.

Segern i detta krig om strömmen hjälpte dock inte Teslas ekonomi nämnvärt. Han sysselsatte sig hela tiden med nya ambitiösa projekt. Ofta tog pengarna slut innan hans innovationer blivit lönsamma. Med åren blev han mer och mer excentrisk. Han bodde på ett hotellrum i New York och fick rykte om sig att vara en utpräglad ensamvarg.

1931 avled Thomas Edison, 84 år gammal. Tidningarna i USA fylldes av hyllningar till den store uppfinnaren. Men Tesla hade inte glömt gamla oförrätter.
I tidningen New York Times beskrev han sin gamle rival som en tråkmåns som föraktade både bildning och personlig hygien. Han hävdade också att Edisons framgångar till stor del hade berott på tur. Tolv år senare dog även Tesla, på sitt hotellrum i New York.

Världsutställningen i Chicago 1893 var den första med elektriskt ljus.

Nyhetsbrev från Allt om Historia.

Kanske är du intresserad av...