Heliga Birgitta

Det kan tyckas märkligt att heliga Birgitta blev Sveriges första internationella kändis, eftersom hon levde i en tid när kvinnor sågs som bihang till män. Men så var Birgitta Birgersdotter också en mycket märklig kvinna.


En varm sommarmorgon i Rom år 1373 ligger en blek och fårad kvinna i sjuttioårsåldern och väntar på att dö. Hennes egentliga namn är Birgitta Birgersdotter, men hon kommer att bli ihågkommen som heliga Birgitta.

Utanför fönstret i hennes sovrum med de kala väggarna stiger solen. Den lyser över får och getter som betar mellan antika ruiner från romartiden. I gränderna drar skaror av gatpojkar som vanligt förbi och väsnas. Men inne i sovrummet är det desto fridfullare.

Slutade äta och dricka

Birgitta vet att hon ska dö. Det är nämligen från Gud som hon fått beskedet. Hon har sedan en tid slutat äta och dricka. Sköljer bara munnen med små klunkar vatten. På frågan om hon vill ha något smärtstillande svarar hon blankt nej. Hon vill in i det sista påminnas om Kristi lidande på korset.
När hon tar sina sista flämtande andetag är det ett av de märkligaste levnadsödena i Sveriges historia som går mot sitt slut.

Redan som barn hade Birgitta sett underliga saker. När hon var i sjuårsåldern kom Jungfru Maria till henne med en blänkande guldkrona. I alla fall enligt Birgitta själv.

När hon var runt elva dog hennes mamma och Birgitta lämnades bort för att bo hos sin moster. Det är inte svårt att föreställa sig hur smärtsamt det måste ha varit för den unga flickan. Hon fortsatte också att se märkliga saker. Ibland var upplevelserna av Gud och Djävulen så starka att hon genomsvettig kastade sig ur sängen och bad framför ett krucifix.

Birgitta Birgersdotter, som tillhörde en av Sveriges mest inflytelserika släkter, ville gå i kloster när hon blev vuxen, men hennes nya föräldrar tyckte annorlunda.
Den lilla flickan blev en bricka i det maktpolitiska spelet så när Birgitta var i 13-årsåldern arrangerade hennes fosterföräldrar ett äktenskap åt henne, med lagmannen Ulf Gudmarsson. Det sägs att det krävdes ”mycket övertalning”. Med andra ord: hon tvingades gifta sig.

Sveriges första kändis

I äktenskapet fick hon inte mindre än åtta barn; fyra söner och fyra döttrar. Så långt var det inte mycket som talade för att åttabarnsmamman från Ulvåsa i Östergötland skulle bli Sveriges första internationella kändis och ett högaktat helgon.

Det var egentligen först när Birgitta var 40 år och hennes man dog som saker och ting började hända. I en kraftfull uppenbarelse före makens död hade ett helgon visat sig för Birgitta och enligt henne själv berättat att hon hade valts ut till Guds språkrör i världen. Och inte nog med det, hon kallades också till att bli ”Kristi brud”, vilket innebar att hon skulle viga sitt liv åt Kristus. 650 år senare skulle begreppet bli välkänt för de flesta svenskar i samband med händelserna i Knutby. Det var då en kvinnlig pastor i ortens Filadelfia­församling gjorde en egen tolkning av vad det innebar att vara ”Kristi brud”.

Bar en tagelskjorta

Birgitta Birgersdotter fick snart rykte om sig att vara en mycket egensinnig kvinna. I likhet med många andra fromma kristna bar hon till exempel en tagelskjorta närmast huden för att undvika kroppsliga frestelser. På dagarna fastade hon, på nätterna bad hon och vakade i mörkret. När hon sov låg hon direkt på marken, med bara ett tunt skynke som liggunderlag. För att påminna sig själv om Jesu lidande tuggade hon varje fredag på en besk ört.

Inte så konstigt att hon såg syner, skulle man kunna säga. Samtidigt vann Birgitta respekt genom sin omåttliga handlingskraft och viljestyrka. Hon var dessutom en av Sveriges rikaste kvinnor, och genom sitt släktskap med den svenska kungafamiljen en av de mest inflytelserika.

I en av sina viktigaste uppenbarelser fick Birgitta till uppgift att grunda en egen klosterorden och bygga ett kloster i Vadstena. Men för att få starta ett kloster behövdes påvens godkännande och ett sådant måste inhämtas i Rom. Besöket i Rom, dit hon reste 1349, blev dock lite längre än vad Birgitta hade räknat med – hon återvände aldrig till Sverige.

Under åren i Rom fortsatte uppenbarelserna. Ofta handlade de om aktuella politiska händelser. Hon skrev brev till påven, kungahusen i Europa och hem till Sverige där hon förklarade vad Gud hade sagt behövde göras. På det viset skaffade hon sig både vänner och fiender.

Fick klartecken efter 20 år

Först efter 20 år i Rom fick Birgitta äntligen klartecken att grunda sin klosterorden. Då var hon redan gammal och skröplig, och på morgonen den 23 juli 1373 tog hon sina sista andetag. När ryktet om den märkliga Birgittas död spreds i Rom började människor trängas utanför hennes hus. Folksamlingen blev så stor att man fick vänta flera dagar med att föra ut kroppen.

Då man läser om Birgittas fantasifulla möten med Jesus, Jungfru Maria och olika helgon är det frestande att avfärda henne som en virrpanna. Men då glömmer man att Birgitta levde i en tid när Europa härjades av krig, svält och svåra farsoter – som digerdöden. Behovet av tröst och förklaring var stort, och religionen det enda medel man hade att tillgå.

Man ska också komma ihåg att Birgitta inte var någon vanlig trollgumma eller spåtant. Europa var fullt av människor som påstod sig ha sett änglar och helgon, däremot var det ytterst få som ansågs trovärdiga. Men folk trodde på Birgitta. Så till den grad att hon 1391 helgonförklarades av påven i Rom. Därmed blev hon Sveriges hittills enda romersk-katolska helgon. Hennes status som internationell berömdhet säkrades för århundraden framöver.

Nyhetsbrev från Allt om Historia.

Kanske är du intresserad av...