Upptäcktsresande James Cook misshandlas på Hawaii 1779.

James Cook misshandlas till döds på Hawaii 1779.

© Heritage/Getty

James Cook – upptäckterna blev hans död

Under täckmantel av att mäta solsystemets storlek gav sig James Cook 1769 iväg för att hitta en ny kontinent. Det blev den första av flera expeditioner som resulterade i nya upptäckter – men också i hans våldsamma död.

21 oktober 2017 av Björn Lundberg

På morgonen den 14 februari 1779 väcktes James Cook med ett dystert besked. Hans fartyg låg för ankar utanför Hawaii i Stilla havet och under natten hade en roddbåt stulits av en hawaiiansk tjuv.

När Cooks fartyg nådde Hawaii för första gången 1778 hade öborna varit vänligt inställda. De såg Cook som en reinkarnation av fruktbarhetsguden Lono och behandlade honom med stor respekt. Men när britterna visade upp en mer mänsklig sida ändrades intrycket snabbt.

Stämningen blev fientlig

Exakt vad som gick snett är inte känt, men när Cook återvände till ögruppen för tredje gången på lite mer än ett år blev stämningen öppet fientlig. Den stulna roddbåten blev den tändande gnistan. Tillsammans med några soldater tog sig Cook i land för att ta gisslan och på så vis kräva båten tillbaka.

På stranden omringades de av en ilsken folkmassa och en kort strid utbröt. Cook träffades av ett spjut i ryggen och föll ner i det grunda vattnet, där han misshandlades till döds. James Cooks händelserika liv hade fått ett dramatiskt slut.

James Cook föddes 1728

När han föddes 1728, som son till en lantarbetare i Yorkshire, var det inte mycket som talade för att James Cook en dag skulle bli världsberömd. Vid 16 års ålder flyttade han hemifrån. Efter en kort tid som butiksbiträde vandrade han till hamnstaden Whitby för att bli sjöman på ett handelsfartyg.

FÅ ALLT OM HISTORIAS NYHETSBREV – KLICKA HÄR!

Cook fick lära sig det slitsamma yrket, men studerade också matematik, astronomi och navigation på kvällarna. Han avancerade snabbt i graderna och utsågs till styrman 1752. Tre år senare erbjöds han att bli skeppare med ansvar för ett eget fartyg.

Till mångas förvåning tackade han nej till erbjudandet och tog istället värvning som matros i Royal Navy. Beslutet innebar att den 26-årige Cook fick börja om från ruta ett.

Porträtt av upptäckaren James Cook.

James Cook föddes i Yorkshire 1728 och var son till en lantarbetare.

© Thinkstock

Snart befordrades han dock till understyrman och två år senare nådde han graden master (styrman). Med tanke på att Cook saknade adligt namn och inflytelserika beskyddare var det en häpnadsväckande bedrift.

Kartlade Newfoundlands kust

1758 sändes Cooks fartyg Pembroke till Kanada för att strida mot fransmännen och han utmärkte sig bland annat under erövringen av staden Quebec. 

De efterföljande åren kartlade han noggrant Newfoundlands kust. Sjökorten han skapade var så detaljerade att de fortsatte att användas i närmare tvåhundra år. Ryktet om hans skicklighet som kartograf och astronom nådde även Londons vetenskapsmän.

Detta var upplysningens tid i Europa. Människan och universum skulle utforskas och de sista vita fläckarna på världskartan suddas ut. Tillsammans med brittiska flottan planerade vetenskapsakademin Royal Society en världsomsegling. 

Venusstudier på Tahiti

Officiellt var målet att segla till ögruppen Tahiti i Stilla havet för att observera planeten Venus passage framför solen i juni 1769. Om denna passage observerades samtidigt från en rad olika platser på jordklotet skulle det nämligen gå att beräkna avståndet mellan jorden och solen, och på så sätt lösa gåtan om solsystemets storlek.

Cook tycktes passa som hand i handske för uppdraget. Han var inte bara en omtyckt sjökapten, utan hade också det vetenskapliga kunnandet.

Venuspassagen var dock inte det enda Cook hade till uppgift att studera. I ett hemligt tillägg slogs det fast att Cook efter besöket på Tahiti skulle segla söderut för att utforska den mytomspunna kontinent – Terra Australis Incognita – som förmodades breda ut sig i södra Stilla havet.

Detta var ett äventyr James Cook länge drömt om. Som han själv skrev önskade han inte bara färdas ”längre än någon tidigare gjort, utan så långt som det är möjligt för människan att färdas”. 

James Cook observerar Venuspassagen i teleskop på Tahiti 1769.

I juni 1769 befann sig James Cook på Tahiti. Här­ifrån observerade han när planeten Venus passerade framför solen. 

Citrusfrukter mot skörbjugg

Den 26 augusti 1768 lämnade James Cook England med fartyget Endeavour. Ett halvår senare rundade han Kap Horn och fortsatte ut över Stilla havet. Namnet till trots var detta ett hav som ingöt fruktan. På de stora vattenvidderna brukade skörbjuggen sätta in. Inom loppet av några veckor kunde ett fartyg förlora halva sin besättning.

Vid denna tid visste man inte att den fruktade sjukdomen orsakas av brist på c-vitamin, men Cook kände till en studie som visat att citrusfrukter verkade kunna bota sjukdomen. Cook såg till att Endeavour vid varje anhalt bunkrade färska frukter och grönsaker och förde även med ett stort lager surkål.

Dessutom krävde han god hygien ombord. Resultatet blev sensationellt: Cook genomförde tre expeditioner till Stilla havet utan att en enda besättningsman dog av skörbjugg.

Utforskade Nya Zeeland

Efter att ha observerat Venuspassagen från en soldränkt kulle på Tahiti satte Cook kurs söderut. 

I oktober 1769 återupptäckte han Nya Zeeland, som holländaren Abel Tasman besökt 1642. Genom att segla runt dess två huvudöar kunde han visa att landet inte tillhörde någon större kontinent. 

Endeavour fortsatte västerut och nådde i april 1770 Australiens östkust.

Trots Cooks skicklighet som navigatör var expeditionen nära att sluta i katastrof när Endeavour i juni fastnade på Stora Barriärrevet. Men de fick loss skeppet och kunde fortsätta via Indiska oceanen och Atlanten tillbaka till England.

James Cooks expeditioner utforskade många öar i Stilla havet. Här blir Cook vittne till hur en människa offras. Samtida gravyr.

© Thinkstock

Cooks hjältestatus växte

Efter hemkomsten började Cooks hjältestatus växa. Frågan om det existerade en okänd kontinent ännu längre söderut hade dock inte fått något svar. Därför fick han i uppdrag att leda en ny expedition 1772–75. 

Han korsade södra polcirkeln och nådde 71° 10’ sydlig bredd – längre söderut än någon tidigare färdats – innan isberg och dimma tvingade honom att vända.

Trots att Cook aldrig skymtade Antarktis hade han visat att det omöjligt kunde finnas någon sydlig kontinent med stora rikedomar och fabeldjur. Cook fortsatte över Stilla havet innan han återvände till England 1775.

Upptäckte Hawaii

Efter hemkomsten befordrades James Cook till kommendörkapten och avseglade 1776 på en tredje stor expedition. Den här gången var målet att utforska Nordamerikas västkust och en gång för alla ta reda på om det existerade en nordlig sjöförbindelse mellan Atlanten och Stilla havet.

Denna del av uppdraget misslyckades, men under sin färd upptäckte Cook ögruppen Hawaii, som han gav namnet Sandwichöarna. Efter att ha kartlagt Kanadas västkust återvände Cook till Hawaii för att hämta nya krafter och reparera fartygen, men Cook dödades alltså i februari 1779. 

Kaptenens kropp togs om hand av öborna i en religiös ceremoni och hans hjärta åts upp av fyra hövdingar. Kranium, händer och fötter återlämnades senare till britterna, medan resten av benen placerades i helgedomar på ön.

Efter sin död växte James Cooks berömmelse ytterligare. Hans expeditioner hade gett världskartan skarpare konturer. Cooks vetenskapliga intresse och noggranna undersökningar blev också stilbildande.

Karta över alla James Cooks expeditioner.

James cooks alla expeditioner.

Fakta: James Cooks upptäckter

James Cook sägs ofta, felaktigt, ha upptäckt Australien och Nya Zeeland. Redan på 1600-talet hade dessa områden utforskats av nederländska sjöfarare. Cook var emellertid den första europé som landsteg på Australiens östkust. 

I april 1770 nådde han Botany Bay, vid dagens Sydney, och gav bukten dess namn som en hyllning till expeditionens två botaniker: Joseph Banks och den svenske Linnélärjungen Daniel Solander.

Cooks noggranna kartläggning av Nya Zeeland och Australien banade väg för den brittiska kolonisationen av dessa länder. Han upptäckte bland annat att Nya Zeeland består av två huvudöar, åtskilda av ett smalt sund (Cooksundet). 

I Stilla havet upptäckte han flera ögrupper, såsom Nya Kaledonien och Hawaii. Cooköarna nordost om Nya Zeeland, som han besökte 1773 och 1777, bär hans namn, även om de siktats tidigare av spanska fartyg.

Nyhetsbrev från Allt om Historia.

Kanske är du intresserad av...