Marie Tussaud tillverkar en vaxmask efter Marie-Antoinettes huvud. Scen från Madame Tussauds vaxkabinett i London. 

Madame Tussaud: Affärskvinnan vid giljotinen

Under franska revolutionen var Marie Tussaud nära att bli ett huvud kortare. Men hennes skicklighet i att skapa dödsmasker i vax av giljotinens offer – många av dem hennes tidigare vänner vid hovet – räddade den unga kvinnans liv.

30 juni 2017 av Thomas Oldrup

Det är natt i Paris. Utifrån ekar rop och skrän från de blodtörstiga folkmassorna som samlats kring giljotinen på Revolutionsplatsen. Plötsligt bankar det på dörren. När den unga Marie Grosholtz öppnar förs hon bort av soldater, tillsammans med sin mor och sin moster. 

De tre blir inlåsta på kvinnoavdelningen i det beryktade fängelset La Force. Där får de skräckslagna kvinnorna veta att de misstänks vara kungatrogna, en anklagelse som i dessa upphetsade tider kan räcka för en dödsdom. Deras hår klipps för att underlätta för den väntade halshuggningen. 

Bland de andra i cellen, hävdade Marie senare, fanns också den vackra Joséphine, som senare skulle bli kejsarinnan Bonaparte.

Gifte sig med Tussaud

Först efter några ångestladdade dagar i fängelset får de tre veta att de är fria att gå. Revolutionärerna har nämligen insett att de kan dra nytta av den unga kvinnans kunskaper i hur man tillverkar vaxmodeller.

Sitt mer kända efternamn Tussaud fick Marie Grosholtz först vid sitt äktenskap med en fransk ingenjör efter revolutionen. Marie kunde inte förneka att hon haft goda förbindelser med den kungliga familjen i Versailles. 

Blott 17 år gammal fick hon anställning som konstlärarinna åt Ludvig XVI:s syster och inkvarterades i det kungliga slottet, där hon blev vittne till kungafamiljens bisarra och dekadenta lyxliv.

Marie Tussaud som vaxdocka, avbildad vid 42 års ålder. Till vänster affisch från 1854.

Tvingades göra dödsmasker

När franska revolutionen störtat kungahuset blev Marie tvungen att ta avstånd från alla sina tidigare kontakter i den miljön, och det på det mest morbida sätt: revolutionärerna tvingade henne att göra dödsmasker av många aristokratiska och kungliga personer som hon hade känt medan de levde. Bland de avhuggna huvuden hon fick lägga i sitt knä för att göra masker på fanns, hävdade hon själv senare, drottningen Marie Antoinette, hennes väninna prinsessan de Lamballe och kungens syster Élisabeth.

Kunskapen att skapa vaxmodeller räddade henne inte bara undan giljotinens bila. Den lade också grunden till hennes karriär som världshistoriens mest kända vaxdocksmakare. Marie Grosholtz växte upp i Bern i Schweiz utan far.

Hennes mor arbetade som hushållerska hos läkaren Philippe Curtius, som Marie kallade onkel, och när han flyttade till Paris följde de båda med. Curtius ägnade sig vid sidan av läkaryrket åt att göra vaxmodeller av människor i naturlig storlek.

Marie blev hans lärling och redan som tonåring tillverkade hon en modell av en av samtidens mest kända män, den franske filosofen Voltaire. Senare gjorde hon modeller även av andra kändisar, som amerikanen Benjamin Franklin och många av revolutionens ledare.

Succé efter revolutionen

Efter revolutionen visades en del av hennes verk upp i ett nyöppnat vaxkabinett. Folk reste långväga för att se den tidigare drottningens skrämmande porträttlika dödsmask.

När Curtius avled år 1794 testamenterade han sin samling till Marie. Året därpå gifte hon sig till efternamnet Tussaud, men utställningen fortsatte visas under den tidigare ägarens mer kända namn.Paret Tussaud fick två söner, men äktenskapet var inte lyckligt.

Marie oroade sig ständigt för familjens ekonomi och arbetade hårt för att försörja de sina. Hennes make var bättre på att spendera pengar än på att tjäna dem.

Madame Tussauds vaxkabinett på översiktsbild från 1800-talet.

Redan från starten 1851, när vaxkabinettet etablerades på Baker Street i London, lockade det stor publik. 

Flyttade till England

År 1802 blev hon inbjuden till England, där man hört talas om hennes fina vaxkabinett. Det var knappast ett lätt beslut för henne att lämna sin mor, sin man och sin endast tvåårige son. Ändå reste hon iväg med sin äldste son och ett enormt bagage, bestående av hennes mest berömda vaxdockor. Meningen var att hon skulle vara borta i en månad, och sedan återvända hem med fylld kassa.

Men Marie Tussaud kom aldrig tillbaka till Frankrike. Hon blev väl mottagen i England och under de närmaste 33 åren reste hon runt i landet med sin utställning. En fantastisk prestation med tanke på att de flesta av samtidens gifta kvinnor aldrig arbetade utanför hemmet.

Hon färdades på obekväma vägar med sin son och sin växande samling dockor. I början kunde hon knappt tala ett ord engelska men hon tog sig ändå fram och besökte fler än 75 större städer under sin långa turné. Samtidigt hade hon tid att skapa nya dockor att lägga till samlingen. På sina utställningar visade hon också andra föremål, som en giljotinbila som använts under revolutionen.

När Napoleonkrigen bröt ut år 1803 blev det ännu svårare för henne att återvända till Frankrike. Samtidigt var hennes utställning otroligt populär bland britterna. År 1808 började hon visa dockorna under sitt eget namn. Madame Tussaud var en gudabenådad affärskvinna och en visionär entreprenör. Outtröttlig förbättrade hon ständigt sin utställning för att locka ny publik.

En dockmakare mäter författaren Agatha Christies ansikte.

© Getty/IBL

Skapade myten om sig själv

Först 1835 slog sig madame Tussaud ner permanent i London. Med hjälp av sina söner, som nu var samlade hos henne, öppnade hon utställningen i ett hus på Baker Street. Hon förblev aktiv och satt i museets biljettkassa ända fram till sin död 1850, då hon var nästan 90 år. 

Hon fortsatte också länge med att tillverka nya vaxdockor, bland annat av amiral Nelson och författaren sir Walter Scott. Den sista vaxmodell hon skapade var dock ett självporträtt.

Hon ägnade också sin ålderdom åt att skriva ner sina minnen, som utkom i bokform år 1838. I memoarerna formade hon myten om sig själv – berättelsen om konstlärarinnan vid hovet som tvingades tillverka dödsmasker för revolutionärerna, och sedan blev en framgångsrik affärskvinna.

"Flexibel inställning till sanningen"

Många historiker har senare varit skeptiska till hennes skildring. Till exempel finns det inga bevis på att hon överhuvudtaget vistades i Versailles. Även hennes påstådda födelseort Bern har ifrågasatts eftersom uppgifter i kyrkböcker pekar på att hon föddes i Strasbourg år 1761.

Charles Dickens, som var en populär författare under hennes livstid och bland annat skrev romanen Historien om två städer som utspelar sig under franska revolutionen, menade att madame Tussaud hade en väldigt "flexibel inställning till sanningen".

Under alla omständigheter lyckades Marie Tussaud göra sitt eget namn till ett starkt varumärke. Många som i dag köar till Madame Tussauds Vaxkabinett tror säkert att hon är en uppdiktad person. Oavsett hur sann bilden av henne är så var det hon själv som berättade om en ung kvinna som gjorde dödsmasker under franska revolutionen med avhuggna huvuden i sitt knä.

Liksom hennes vaxdockor ter sig den bilden av henne kusligt trovärdig, men ändå inte riktigt äkta.

Nyhetsbrev från Allt om Historia.

Kanske är du intresserad av...