Timur Lenks styrkor genomförde massavrättningar för att sätta skräck i sina fiender. Illustration av Sharaf al-Din år 1533.

© British Library/Bridgeman/ibl

Med terror skulle hela världen kuvas

På 1300-talet försökte Timur Lenk återupprätta det splittrade mongolriket. Men det enda be­stå­ende resultatet av hans omfattande erövringar blev ett grundmurat rykte om att han själv var en av historiens blodtörstigaste härförare.

1 februari 2017 av Bo Eriksson
De båda härarna stod utanför staden Multan i Indien. I den indiska armén fanns flera tusentals ryttare, fotsoldater och krigselefanter.


I samma stund som leden av soldater och elefanter började avancera startade bågskyttarna ett pilregn som föll tätt över fiendehärens fotsoldater, ryttare och kameler. 

De indiska elefanterna verkade inte beröras nämnvärt av pilbeskjutningen. Detta var första gången som Timur Lenks armé ställdes inför dessa kolossala djur med vaggande stridstorn på sina ryggar.

Timur Lenk befallde då sina män att gräva skyttegravar och löpgravar för att kunna fälla elefanterna. 


Soldaterna sköt mot elefanternas förare, men inget tycktes kunna stoppa djuren. Då beordrade han att man skulle tända eld på lådor fastspända på kamelerna, som sedan skickades skenande mot fienden. Det fick elefanterna att panikslagna fly rakt in i de egna leden.

Återigen stod Timur Lenk som segrare på ett slagfält. Efter att staden skövlats och plundrats tog han krigselefanterna, som sultanen lämnat kvar när han flydde, som krigsbyte och lastade dem med erövrat gods.
Bronsbyst av Timur Lenk baserad på en rekonstruktion efter hans skalle.
© Bridgeman/ibl

Djingis Khan var förebilden

Redan som barn visade Timur talang för soldatlivet. Han var duktig med pilbåge och skicklig på att slåss med svärd, både till fots och från hästryggen. 


Timur utmärkte sig i stridsövningar och många anade att han skulle bli något stort. Hans familj gjorde vad de kunde för att förverkliga det genom att strategiskt gifta bort honom med änkan till en av Djingis khans släktingar.

Timur Lenks svåger hette Amir Husayn. Tillsammans fördrev de en fientlig mongolstam norrut, men deras samarbete övergick i strider när Timur Lenk år 1369 utsåg sig själv till enväldig härskare i det område som på persiska hette Mogulistan och var mongolernas gamla territorium. Nu skulle mongolernas rike åter enas och resa sig till sin gamla maktposition.
Tysk illustration från 1500-talet över hur Timur Lenk förnedrade Ankaras sultan (under bordet) och hans familj efter att ha intagit staden.

Gifte in sig i släkten

Redan som barn visade Timur talang för soldatlivet. Han var duktig med pilbåge och skicklig på att slåss med svärd, både till fots och från hästryggen. 


Timur utmärkte sig i stridsövningar och många anade att han skulle bli något stort. Hans familj gjorde vad de kunde för att förverkliga det genom att strategiskt gifta bort honom med änkan till en av Djingis khans släktingar.

Timur Lenks svåger hette Amir Husayn. Tillsammans fördrev de en fientlig mongolstam norrut, men deras samarbete övergick i strider när Timur Lenk år 1369 utsåg sig själv till enväldig härskare i det område som på persiska hette Mogulistan och var mongolernas gamla territorium. 


Nu skulle mongolernas rike åter enas och resa sig till sin gamla maktposition.

Genomförde massavrättningar

Timur Lenk var en brutal härskare som inte tvekade att använda terror som politiskt vapen. 


När han hade intagit och plundrat en stad genomförde han mass­avrättningar. Det var medvetna massak­rer med ett enda syfte: att sprida terror och rädsla både bland fiendens soldater och inom civilbefolkningen.

När Timur Lenk år 1402 intog Ankara och tillfångatog sultanen i det osmanska riket tvingade han honom att se hur hans fru och döttrar nakna serverade Timur vid middagsbordet. 


Enligt vissa källor blev kvinnorna även våldtagna. Timur placerade sedan sultanen framför en vagn, som ett enkelt dragdjur, och visade upp honom i bur för folket.

Allt var dock inte våld och grymheter. Timur såg till att den legendariska handelsstaden Samarkand blev ett lysande kulturcentrum. 


Med hjälp av persiska arkitekter anlade han den vackra trädgården Blommornas hus. Han gjorde Samar­kand till huvudstad i sitt växande rike. När ordningen i mongolriket återupprättats tog handeln mellan Kina och Europa ny fart och folk strömmade till rikets metropol.

Timur varvade brutala krig med fridfull rekreation i sin kulturellt och ekonomiskt blomstrande stad. Han tillbringade alltid vintrarna där, anordnade fester, höll i vetenskapliga seminarier och drog i gång byggnadsprojekt. När våren kom drog han iväg med sina soldater för att fortsätta erövra.

Krigstågen var för honom ett sätt att både skaffa sig rikedomar och legitimera sig som rikets främste härskare. Timur Lenk kallade sig aldrig khan, som hans mongoliska föregångare gjort. Titeln var associerad med kungligt blod, och eftersom Timur Lenk inte tillhörde någon kunglig gren så valde han en annan titel: amir – ett ord som betyder härförare. 

Kuvade folk efter folk

Han var inte intresserad av att bygga upp någon ny administration i de erövrade områdena. Ämbetsmän fick förvalta de erövrade områdena hur de ville.

Timur Lenk har främst blivit ihågkommen för sin förmåga att bygga upp ett nytt rike genom att lägga under sig det ena folkslaget efter det andra. Han erövrade Khwarezm i nuvarande Turkmenistan och Khorasan i norra Afganistan.

I norr attackerade han Kiptjak-khanatet – det stora mongoliska riket som kallades Gyllene horden, och förvandlade det till en lydstat efter två fälttåg.

Åren 1398–99 gav han sig på Indien, men där mötte han hårt motstånd. Som hämnd för motståndet plundrade och brände han Delhi 1399.


År 1401 erövrade han Syrien och året därefter gav han sig på Ankara och besegrade osmanerna – och förnedrade det osmanska rikets sultan 

Timur Lenks hov på en illustration från 1486.

Dränkte enorma områden i blod

Timur Lenks många och snabba framgångar, i synnerhet mot osmanerna, diskuterades oroligt i Europa. Vad skulle han ta sig till härnäst? 


Var det Europas tur att bli erövrat, skövlat och plundrat? Under några år räknades Timur Lenk som världens farligaste man. Européerna kunde dock andas ut när Timur Lenks här tågade mot Kina istället.

Under lång tid hade den stora civilisationen i öst betraktat Timur Lenk som en vasall, som man tillät kriga och härja så länge han inte blandade sig i kinesiska angelägenheter. 


Timur Lenk tröttnade till slut på att stå i skuggan av den kinesiske kejsaren och ville visa vem det var som bestämde i Asien. År 1404 drog arméerna iväg österut. Men i januari året därpå blev den 69-årige härföraren svårt sjuk i feber och några veckor senare var han död.

Hans eftermäle blev inte nådigt. Historiker och kröniker menade att han dränkte hela Mellanöstern och Centralasien i blod med sin terror och sina ständiga krig. 


För den stad som inte omgående kapitulerade väntade ett blodbad. Han påstods ha varit förtjust i att stapla avhuggna huvuden på varandra i pyramider.

Han hävdade att hans mål var att ena muslimerna och kallade sig själv ”Islams svärd”. Men händelserna under hans många fälttåg, exempelvis det indiska då han lät jämna staden Delhi och dess moskéer med marken, tydde inte på någon religiös rättrådighet. Född hedning, förblev han hedning ansåg många av hans samtida. 

Nyhetsbrev från Allt om Historia.

Kanske är du intresserad av...