Medlemmar ur kommunist­­partiet PKI:s ungdoms­förbund på väg att föras bort. Minst en halv miljon människor dödades under
militärjuntans hetsjakt.

© AP Photo/TT

Militärkupp utlöste massmord på örikets kommunister

För 50 år sedan blev Suharto president i Indonesien efter att ha massakrerat sina motståndare.

21 mars 2017 av Anna Sternfeldt

När USA såg hur kommunismen växte sig stark i Indonesien hjälpte CIA general Suharto att iscensätta en militärkupp 1965. Sedan satte Suharto igång en mordkampanj för att utrota kommunisterna.


Sukarno styrde Indonesien i över tjugo år.

© John Florea/The LIFE Picture Collection/Getty

Indonesiens kommunistparti PKI, som i början av 1960-talet var världens tredje största, hade stora planer. De tänkte ta makten och hade i hemlighet lagrat vapen som de fått av Kina. Dessutom hade de grävt tusentals diken där alla lik skulle slängas efter maktövertagandet. Natten den 30 september 1965 utfördes kuppen. PKI kidnappade sju officerare i huvudstaden Jakarta och förde dem till utkanten av staden.

Medlemmar i partiets kvinnogrupp Gerwani utförde en orgie där de dansade nakna medan de torterade och kastrerade de kidnappade männen med rakblad. Männen avrättades sedan och slängdes i en brunn som fylldes igen. Så beskrevs händelserna i den antikommunistiska propaganda som spreds
i Indonesien sedan militären tagit över makten i oktober 1965.

Ville stoppa en kupp

Det som verkligen hände var att en grupp inom armén, som kallades 30-septemberrörelsen, angrep och dödade sex indonesiska generaler för att stoppa vad som påstods vara en planerad CIA-stödd kupp mot landets president Sukarno. Denne hade efter andra världskriget lett landets självständighetskamp mot kolonialmakten Nederländerna och sedan utvecklat en nationalistisk, antiimperialistisk och på 1960-talet alltmer socialistisk politik.

30-septemberrörelsens kupp stoppades av chefen för arméns reservstyrkor, general Suharto, som snabbt besegrade rörelsens soldater. Skulden för kuppen lades sedan på det starka kommunistpartiet för att motivera den klappjakt på landets kommunister som sedan utlöstes.

Propagandan var så stark att nästan ingen i Indonesen ifrågasatte den. Istället sanktionerade den förföljelse av alla kommunister och deras sympatisörer. Enligt Suharto var kommunismen en farsot som måste utrotas. Det räckte med att vara släkt med eller vän till en kommunist för att råka illa ut. Även många etniska kineser, fackföreningsaktiva och personer som stött president Sukarno kallades kommunister och föll offer för de massakrer som följde.

Sattes i arbetsläger

För att splittra befolkningen lät militären ofta muslimska grupper och studenter utföra våldsdåden. De som inte dödades sattes i arbetsläger under svåra förhållanden. Tortyr hörde till vardagen och många svalt ihjäl. Överlevande har berättat att de för att klara sig åt löv, sniglar, ormar, råttor, hundar och katter som de hittade i risfälten där de arbetade. En del orkade inte utan tog livet av sig. Många kvinnor våldtogs och andra fick höra att deras män halshuggits och huvudena slängts i floden. 

Kommunistpartiets byggnader i Jakarta bränns ner den 13 oktober 1965.

© Carol Goldstein/Keystone/Getty

Sukarno hade varit president i Indonesien sedan självständigheten 1949. Han uttalade sig mot kolonialism, imperialism och kapitalism och gav sitt stöd till PKI vilket inte sågs med blida ögon av USA och andra länder i väst. Ett tidigare hemligstämplat dokument avslöjar att USA:s president Eisenhower redan 1953 hade bestämt att Sukarnos makt måste minska och begränsas till ön Java. Man ville skydda amerikanska oljeintressen på Sumatra men även på andra öar.

1957 startade USA en av sina hemliga aktioner och CIA skickade vapen och utrustning till en armé på Sumatra. 1958 avslöjades planerna, men USA vände sig då till den indonesiske generalen och antikommunisten Nasution, som genast började skicka officerare på utbildning i USA.

Kommunister fick skulden

Flera historiker menar att det var USA och den indonesiska militären som, tillsammans med religiösa grupper och högerekonomer, iscensatte kuppen den 30 september 1965. Skulden för morden på officerarna under 30-septemberrörelsens kupp lades på PKI som påstods ha ingripit för att stoppa CIA:s försök att störta Sukarno.

Det finns många skiftande tolkningar av händelserna kring kuppen men mycket tyder på att general Suharto visste på förhand vad som var på gång. Därför kunde han enkelt ta över ledningen av militären bara några timmar efter kuppen. Han gjorde inget för att varna kuppmakarna, som alla var personer han kände. Istället påstod han att de var redskap för PKI och alla utom en avrättades efter summariska rättegångar. Några bevis för att PKI hade med kuppen att göra har aldrig lagts fram.

Suharto var Indonesiens president och diktator 1967–98.

© Beryl Bernay/Getty

Efter kuppen satte Suharto president Sukarno i husarrest och tog kontroll över regeringen. CIA hade sammanställt en lista med landets ledande vänsterpersoner, ett dokument som hamnade i Suhartos händer. Sedan satte regimen igång med att kryssa av namnen på listan.

Under de närmaste månaderna dödades minst en halv miljon och kanske så många som 3 miljoner människor som var kommunister eller påstods sympatisera med PKI. Först på våren 1966 avtog dödandet. I en CIA-rapport jämfördes massakern med Förintelsen och utrensningarna i Stalins Sovjetunionen på 1930-talet och i Maos Kina på 1950-talet.

1967 såg Suharto till att själv bli vald till president och lovade då att ”den nya ordningen” skulle införas. En grupp USA-utbildade indonesiska ekonomer, kallad ”Berkeley-maffian”, spelade en avgörande roll för landets nya inriktning.

Eftersom Suharto inte kunde något om finansiella frågor fick de stort inflytande och införde snabbt regler som tillät utländska bolag att själva ta hand om intäkterna från sin verksamhet i landet. Andra nya lagar bidrog till att dränera landets naturtillgångar.

Den tjuvaktigaste diktatorn

Suharto hade även en egen ekonomisk agenda. Han införde en systematiserad korruption på alla nivåer i samhället
i en omfattning som ingen lyckats med förut. Korruptionen och den utbredda svågerpolitiken förvrängde hela Indonesiens ekonomi. Bland annat införde Suharto regeln att en viss del av statstjänstemännens löner skulle gå till välgörenhet, vilket mycket också gjorde, men från 1980-talet sipprade pengar även vidare till Suharto och hans förtrogna.

Enligt analytiker ägde Suharto 1 247 företag när han lämnade makten 1998. Hans familjs samlade förmögenhet uppgick till 35 miljarder USA-dollar. År 2004 utnämnde Transparency International, en global organisation som bekämpar korruption, Suharto till historiens störste kleptokrat (regent som berikar sig själv).

Bödlar och offer på väg att dö

När åtal mot Suhartos stölder sent omsider väcktes 2007 var hans hälsa för dålig och året därpå avled han. Något åtal för brotten mot mänskligheten har det aldrig varit tal om.

Inga andra har heller åtalats för det som skedde 1965–66. Enligt psykologer lider hela Indonesien fortfarande av ett nationellt trauma. Nästan varenda familj har mördare eller offer i sina led och de lever ännu sida vid sida. Det är som om landet väntar på att de sista offren som nu är gamla ska dö bort så att man slipper stå till svars och för alltid kan glömma en av historiens värsta massakrer.

Därför blev också den prisbelönta dokumentärfilmen The Act of Killing så kontroversiell i Indonesien. Presidentens talesman hävdade i ett uttalande efter premiären 2012 att den gav en falsk bild av händelserna. Uppföljaren The Look of Silence vann pris i Venedig 2014 och visades på biografer 2015.

Nyhetsbrev från Allt om Historia.

Kanske är du intresserad av...