På 1300-talet växte ett banksystem fram i Italien.

© Fine Art Images/Heritage/Getty

Pengarnas historia – i 8 valutor

Det sägs att pengar får världen att gå runt, men sättet det fungerar på har genomgått stora förändringar under historien. I flera tusen år har de representerat rikedomar som lockat till handel, sparande, maktkamp, krig och stöld. Oavsett om de utgjorts av mynt eller summor på dataskärmar.

19 januari 2018 av Jens Hofgaard Eikre

Egentligen är pengar ett ganska nytt fenomen i mänsklighetens historia. De första dök upp i samband med jordbruksrevolutionen för 10 000 år sedan. 

Tidigare bestod en människas sociala sfär endast av ett tiotal jägare och samlare som hon kände och levde i ett visst beroende av. Varje medlem kunde förvänta sig att få vad hon behövde utan att några betalningsmedel behövde uppfinnas. 

I de jordbrukssamhällen som sedan växte fram kunde tusentals personer ha kontakt med varandra, och då var det inte självklart att en tjänst skulle återgäldas. Särskilt inte om det handlade om byteshandel mellan människor från olika kulturer.

Därför utvecklades ett system där resurser som båda parter värderade ersatte löften om gentjänster och därmed var betalningsekonomin ett faktum.

Silver och guld som betalningsmedel

Till en början bestod sådana resurser oftast av spannmål eller boskap, men från 3000-talet f Kr blev metaller viktiga betalningsmedel, särskilt silver och guld. Båda dessa metal-ler var sällsynta och därför eftertraktade. De kunde inte heller ruttna eller insjukna, så värdet ansågs vara hållbart. Dessutom var de enkla att föra med sig på resor. 

Länge förblev dock sådana pengar bara en måttstock för de flesta som fortsatte att ägna sig åt byteshandel. När den egyptiske väktaren Amunmes köpte en oxe på 1200-talet f Kr betalades endast en tiondel av priset som skulle motsvara värdet av 4,55 kilo koppar i just metallen koppar. Resten av beloppet ersattes med bland annat tyg och olja.

Avbildning av betalning i antikens Grekland runt 400-talet f Kr med en tetradrakmer från 500-talet f Kr infälld.

© Erich Lessing samt Universal History/UIG/Getty

1. De första mynten tas i bruk

Valuta: Tetradrakmer. När: 600-talet f Kr. Var: Mindre Asien

Det var i kungadömet Lydien på Mindre Asiens västkust som de första mynten präglades i slutet av 600-talet f Kr. Dessa mynt tillverkades av elektron, en naturlig legering av guld och silver, och först var de inte tänkta som betalningsmedel. Den lilla storleken och det blandade innehållet gjorde det också svårt att fastslå det rätta värdet. 

Den runda formen och den inpräglade texten och symbolerna gjorde sådant intryck att mynten slog igenom som pengar bara några årtionden senare.

Det dröjde dock tills idén tog sig över till andra sidan av Egeiska havet innan mynt blev ett erkänt betalningsmedel. 

Inom de grekiska stadsstaterna tillverkades mynt av silver, deras högst värderade material. Silver hade varit eftertraktat redan tidigare, men format som mynt kunde det säljas ännu dyrare. Handelsstäder som Aten och Aegina tjänade förmögenheter på att till överpriser sprida sina silvermynt i handeln med Syrien, Egypten och Mindre Asien.

Tetradrakmerna betalade också för de grekiska stadsstaternas militär och byråkrati. Detta starka egenintresse visar sig också i valet av figurer på mynten. I Aten fick exem­pelvis gudinnan Athena symbolisera stadens makt.

Kejsar Hadrianus fredspolitik stimulerade handeln i romarriket. Till vänster syns en aureu.

2. Pax Romana gynnade handeln

Valuta: Aureus och dinarer. När: 117–235 e Kr. Var: Romarriket

Kejsar Hadrianus utrikespolitik fokuserade på att bevara freden och imperiets gränser, vilket gynnade handeln inom riket. Imperiet var närmast självförsörjande på jordbruksprodukter, så det var främst lyxvaror som transporterades över romarrikets gränser. 

För germanska slavar, afrikanskt elfenben, kinesiskt silke och indisk peppar fick handelsmännen betalt i aureus, rikets officiella guldmynt. 

De värdefulla mynten utgjorde toppen av det romerska myntväsendet och hade ett 25 gånger högre värde än silvermyntet denarius. Omkring en miljon aureus i cirkulation drev på den internationella handeln.

Den romerska freden – känd som Pax Romana – upphörde omkring år 235 då både utländska styrkor satte press på gränserna och imperiet skakades av inbördeskrig. Myntväsendet kollapsade, men då hade redan mynttraditionen spritt sig över hela Europa.

Vikingar spred de arabiska mynten över Europa under sina handelsräder.

© Christian Blache

3. Arabiska mynt spreds med vikingarna

Valuta: Dinarer och dirhamer. När: 750–1258. Var: Arabiska kalifatet

När den abbasidiska dynastin tog över det arabiska kalifatet år 750 omfattade det Mellanöstern, Nordafrika och det mesta av Spanien. Inom detta område fanns då epokens rikaste människor och merparten av de lyxvaror som handelsmännen förde med sig hamnade vid kalifens hov i Bagdad, hos en egyptisk guvernör eller i någon annan muslimsk härskares palats.

Även om området splittrades politiskt de följande seklen så förblev den islamiska världen en livlig handelsregion. Egypten var medelhavshandelns bultande hjärta och rikets guldmynt – dinarerna – var så erkända att kopior tillverkades i Barcelona, på Sicilien och i korsfararstaterna. 

Till Bagdad fördes slavar, honung och pälsar som köpts av vikingar som seglat till Kaspiska havet via de ryska floderna. Silvermynten de fick – dirhamerna – spreds sedan så långt som till de brittiska öarna via vikingarnas handelsnätverk. Flera av dessa silvermynt hamnade också i Indien och Kina via handeln som utgick från Persiska viken.

Den muslimska världens starka position försvagades av korstågen och andra invasioner. Dödsstöten utdelades av mongolerna när de plundrade Bagdad år 1258. Efter den katastrofen degraderades regionen till en mellanstation för européernas handel med Asien och kristna mynt kom att föredras i samband med affärsuppgörelser, även mellan muslimska sultanat.

Zhang Zeduans målning visar kinesisk handel och folkliv på 1100-talet. Till höger en kinesisk sedel.

© Zhang Zeduan samt UIG/Getty

4. Kinesiska köpmän först med sedlar

Valuta: Kinesiska sedlar. När: 1189–1500-talet. Var: Kina

Medan metaller alltmer användes som pengar i västerlandet gick Kina på 1100-talet in för en ny form av betalningsmedel – sedlar. Att betala med värdepapper var i och för sig ingen ny idé inom den kinesiska ekonomin. Bland handelsmän hade det i flera hundra år varit vanligt att utväxla värdebevis som motsvarade försäljningssumman. På så vis kunde provinsiella lagar kringgås och handelsmännen slapp transportera stora mängder mynt.

Jin-dynastin, som styrde de norra delarna av den kine­siska regionen, utfärdade år 1189 den första officiella sedelvalutan som kort därefter togs i bruk i hela Kina. Särskilt vanliga blev de under Ming­dynastin som tog över från år 1368.

Papperssedlar var ett billigt sätt för härskare att öka den penningmängd som var i omlopp, vilket stimulerade handeln. Systemet förutsatte dock att folk verkligen trodde att sedlarna hade det värde som tryckts på dem. Denna tilltro avtog bland kineserna under 1500-talet och sedlarna ersattes med mynt. Det skulle dröja mer än ett århundrade innan sedlar åter kunde tas i bruk.

Spanjorerna lät indianska slavar bryta mängder av silver i Potosígruvan. Infällt en real från 1500-talet.

© Interfoto/IBL

5. Silver från Bolivia gjorde handeln global

Valuta: Realer. När: Från 1540-talet. Var: Spanska imperiet

På 1540-talet inleddes gruvdriften i Potosí, som blev världsberömt som sil­verberget. Under sin storhetstid hämtade spanjo­rerna ut tre femte­delar av världens silver ur bergets gruvor. Av silvret producerades realer i stor skala. Samtidigt seglade euro­peiska skepp till nya marknader över hela världen vilka gjorts tillgängliga tack vare förbättrad teknologi och nya upptäckter.

Denna maritima revolution och den massiva ökningen av mängden silver i handeln skapade en global marknad under 1500-talet. Välutrustade handelsfartyg kunde nå alla jordens riken och silver togs emot som betalningsmedel överallt. 

Spanjorer, nederländare och engelsmän tog på sig rollen som världens köpmän i ett nätverk där de vida världshaven inte längre utgjorde hinder utan möjligheter. Utvecklingen innebar samtidigt en kraftig tillbakagång för de handelsrutter som gått landvägen över Centralasien och via Medelhavet.

Handelns nya centrum blev Kina, där européerna inte hade några problem att köpa varor som silke och porslin om de hade silver att betala med. Merparten av världens silver rörde sig nu mot Kina och deras varor fraktades i motsatt riktning.

Den svenska palmstruchern var Europas första sedel. I bakgrunden slottet Tre kronor från 1661, samma år palmstruchern gavs ut.

© Govert Camphuysen

6. Europas första sedlar räddade Sverige

Valuta: Palmstrucher. När: 1661–64. Var: Sverige

l Cirka 150 år efter att kineserna övergivit sitt system med pap­perspengar dök en ny variant av sedlar upp i den av lång­varig krigföring hårt ansträngda svenska stormaktens ekonomi. Krigets kostnader hade lett till akut myntbrist i Sverige. Handeln drabbades hårt av att det fanns för lite pengar i omlopp. Det var i detta läge som Johan Palmstruch, direktör för Stockholms Banco, introducerade banksedeln.

Varje sedel motsvarade ett fast belopp och till en början fick de en succéartad och stimulerande effekt på den svenska ekonomin. Nya bankkontor öppnades i Göteborg, Falun och Åbo. 

De populära betalningsmedlen kallades palmstrucher efter sin upphovsman. Men systemet sprack när banken tryckte för många sedlar, varpå deras värde sjönk så att det inte längre fanns resurser att täcka det värde som tryckts på sedlarna.

1664 förbjöds sedlarna av rege­ringen som fyra år senare, då banken gick i konkurs, köpte resterna av den och bildade Riksens ständers bank (som därefter räknats som världens första centralbank).

Samma scenario kom att upprepa sig inom flera krisdrabbade ekonomier där papperspengar infördes som en nödlösning. Det skulle dröja ytterligare 150 år innan man fann en lösning på problemet med sedelns osäkra värde.

Guldstandardsystemet krävde att det förvarades enorma mängder guld i riksbankernas valv.

© David Levenson/Alamy/IBL

7. Guld garanterade sedlarnas värde

Valuta: Pund. När: 1816–1914. Var: Storbritannien

I början av 1800-talet infördes ett system för att tämja sedelns spekulativa natur. Inom bankväsendet var man nu mer medveten om risken med att trycka för många sedlar och rege­ringarna lät särskilda myndigheter bevaka att bankerna höll sig i schack.

En metod för att göra det var in­förandet av guldstandarden år 1816, då den brittiska regeringen utfärdade en lag om att ett pund sterling var lika mycket värt som 7,3 gram guld. När lagen garanterade att sedlar kunde bytas mot guld blev britterna mer villiga att använda dem.

Systemet kopierades i resten av de västerländska ekonomierna fram till 1870-talet. När alla utgick från guld som pengar­nas värde­garanti blev det lättare att växla mellan pund, mark, dollar och andra valutor. Därmed blev länderna kring Nord­atlanten alltmer en gemensam marknadsplats och handeln blomstrade.

Under de följande årtiondena blev guldstandardens räckvidd ännu större genom att de västerländska stormakterna etablerade kolonier i alla världsdelar och till exempel öppnade nya marknader i Afrika och Sydost­asien.

Guldstandarden var dock inte problemfri. Det krävdes stora guldreserver för att garantera värdet av alla papperspengar som cirkulerade och i praktiken var det bara stormakterna som hade råd att samla på sig så mycket guld.

De enorma omkostnaderna för första världskriget tvingade många euro­peiska länder att sälja sina guldtillgångar och efter freden 1918 hade de inte råd att köpa tillbaka dem. När så många ekonomier saknade guld kollapsade till slut systemet med guldstandarden trots många försök att återställa förtroendet för den.

8. En kontantlös framtid

Valuta: Bitcoin. När: 2009–. Var: Global

Informationsrevolutionen som världen upplevt de senaste tjugo åren har fått alltfler att välja bort kontanter till förmån för plastkort och andra digitala lösningar. Istället för en plånbok räcker det med en korthållare och en fyrsiffrig kod för att få tillgång till sina pengar.

Inom eurozonen, världens näst största valutaområde, står 750 miljoner betalkort för nästan hälften av de 500 miljoner européernas transaktioner. Kort används därmed sju gånger oftare än unionens egna sedlar.

Även heldigitala valutor, varav bitcoin är den mest kända, har börjat breda ut sig. Det första köpet med 10 000 bitcoins gällde en pizza i Florida år 2010. Sex år senare hade samma belopp kunnat betala för Oslos dyraste lägenhet.

Trots att kortbetalningar och digitala överföringar blir vanligare så är det fortfarande kontanter som får merparten av världens ekonomier att snurra. Frågan är hur länge det varar. Det är inte osannolikt att framtidens ekonomiska system
blir helt digitalt. 

Nyhetsbrev från Allt om Historia.

Kanske är du intresserad av...