Åtta personer dog och 62 skadades vid Georg Elsers attentat mot Hitler i München 1939.

© Sueddeutsche Zeitung/IBL

Snickarens bomb missade Hitler med 13 minuter

Allt hade gått som planerat. Snickaren Georg Elser hade efter ett års förberedelser lyckats placera en bomb bakom talarstolen där Hitler skulle stå. När den exploderade på utsatt klockslag dog åtta människor – men inte Hitler.

10 juni 2017 av Emma Bergman

För några få timmar har jag kommit hit till er – så inleder Adolf Hitler sitt tal till de nästan 2 000 anhängare som samlats i ölhallen Bürgerbräukeller i München för att fira minnet av det tyska nationalsocialistiska partiets kuppförsök som ägde rum 1923. Klockan är 20.10 den 8 november 1939. Föga anar diktatorn att hans liv är i fara.

Han har valt att delta i firandet i München trots att andra världskriget nyligen brutit ut. Men i Berlin väntar krigsråd om Frankrikes erövring och den annalkande dimman hotar att stänga Münchens flygplats. Hitler väljer därför att ta ett tidigt nattåg tillbaka till huvudstaden. Han förkortar sitt tal och lämnar ölhallen redan 21.07, nästan en timme tidigare än han brukar.

Åtta personer dödas

Tretton minuter senare exploderar stenpelaren bakom Hitlers nu tomma talarstol. En läktare och delar av ölhallens tak störtar in i ett moln av rök och damm, talarstolen totalförstörs. En kraftig tryckvåg krossar fönster och dörrar och möblemanget närmast pelaren förvandlas till kaffeved. De flesta av åhörarna har hunnit lämna lokalen, men åtta personer dödas och 62 skadas.

Först tror man att det rör sig om ett luftangrepp, men snart går rikslarm om attentatet ut. Samma kväll uppmärksammade gränspolisen i staden Konstanz en man som strök runt längs den schweiziska gränsen. När de förhörde honom visade sig han vara en snickare vid namn Georg Elser. 

Mannen hävdade att han bara letade efter en bekant i hembygdsföreningen, men när polisen genomsökte hans tillhörigheter hittade de en utlösare, medlemsmärket för ett kommunistiskt kampförbund och ett vykort av Bürgerbräukeller. Kanske tänkte Elser visa föremålen för de schweiziska myndigheterna för att få politisk asyl, men här, på fel sida av gränsen, beseglade de hans öde. 

Han skickades till München för förhör och erkände efter fem brutala dagar att han låg bakom attentatet.

Bomben var placerad i pelaren bakom Hitler. Nästan hela nazist­partiets ledning var med på mötet men gick samtidigt som führern.

© Ullstein/IBL

Georg Elser föddes år 1903 och växte upp under enkla förhållanden i den sydtyska staden Königsbronn. Den alkoholiserade faderns tyran-ni mot familjen lade grunden till sonens motvilja mot allt förtryck. Elser var händig och matematikbegåvad och utbildade sig till snickare. På fritiden var han aktiv i hembygdsföreningen och i ett musiksällskap. Politiskt sympatiserade Elser med kommunisterna.

Tog avstånd från nazism

Redan från början tog Elser avstånd från nazismen, undvek nazistpartiets tillställningar och vägrade göra Hitlerhälsning. Han genomskådade den nazistiska propagandan om folklig gemenskap och såg hur arbetarna fick det sämre och förtrycktes.

Med oro märkte han hur Tyskland rustade upp inför ett nytt krig och efter inmarschen i Tjeckoslovakien 1938 tog han det djärva beslutet att Hitler måste stoppas. Georg Elsers personliga omständigheter spelade ock-så in: han var olyckligt förälskad i en gift kvinna, hade brutit med sina föräldrar och fick allt svårare att försörja sig. Han hade inte längre mycket att förlora.

Stal material till bomben

När väl beslutet var fattat gick Elser omsorgsfullt och metodiskt tillväga. Han stal material till bomben från olika arbetsgivare och i november 1938 deltog han i nazisternas årliga firande av ölhallskuppen för att undersöka Bürgerbräukeller. Ensam konstruerade han en sinnrik tidsinställd bomb. I augusti 1939 reste han till München med en koffert som innehöll bomben, ytterligare 50 kilo sprängämnen, sprängkapslar, ledningstråd och ett batteri.

Elser blev stamgäst på Bürgerbräukeller och gömde sig kvar i lokalen efter stängningsdags. I över 30 nätter arbetade han i skenet av en ficklampa med att gröpa ur pelaren bakom Hitlers talarstol.

För att förhindra att några misstänkta ljud skulle höras när han jobbade måste han synkronisera sitt arbete med annat buller, till exempel när spårvagnen gick förbi. Det tunga arbetet gav honom stora blåmärken och varbildningar på knäna. Hans arbete blev en kamp mot klockan för att hinna innan Hitler skulle hålla sitt tal.

Den 1 september anföll Nazityskland Polen. Andra världskriget var nu ett faktum och Elser blev ännu mer övertygad om att han måste göra vad han kunde för att stoppa blodsutgjutelsen.

Georg Elser tog beslutet att Hitler måste stoppas och byggde på egen hand en sinnrik bomb.

© Getty

Reste mot Schweiz

Natten till den 3 november fixerade han sprängladdningen i pelaren och tre nätter senare installerade han utlösningsmekanismen och ställde in den. Så lämnade han München och begav sig mot Schweiz. Han hade undersökt gränsen redan året innan, då det var relativt lätt att ta sig över, men efter krigsutbrottet var säkerheten förhöjd och övergången spärrad.

När Hitler läste akten med Elsers bekännelse vägrade han tro att denne agerat ensam. Bomben ansågs alltför komplicerad för att en enkel hantverkare skulle kunna konstruera den på egen hand.

Dessutom var Elser en vanlig hederlig tysk arbetare och tillhörde inte de "degenererade typer" som enligt nazistisk världsåskådning var de enda som var missnöjda med regimen. Nazi-ledningen kokade ihop en komplicerad konspirationsteori där Elser var ett verktyg för Hitlers fiender, tyska kommunister och brittiska agenter.

Ökat stöd för Hitler

Dagen efter Elsers attentat kidnappade naziagenter två brittiska agenter vid den nederländska gränsen och de pekades ut som medkonspiratörer. Tyska tidningar rapporterade om dådet med rubriken "Führerns änglavakt – Chamberlains ivriga förhoppningar grusade".

Det folkliga stödet för kriget och Hitler ökade markant. Även motståndare till Hitler vägrade tro att Elser agerat ensam utan trodde att han var en nazistprovokatör som iscensatt dådet för att rättfärdiga den våg av hämndaktioner och mord på dissidenter som regimen nu genomförde.

Elser fortsatte envist att hävda att han agerat ensam, trots att SS-chefen Heinrich Himmler personligen misshandlade honom. Till slut isolerades han i koncentrationslägret Sachsenhausen utanför Berlin.

Avrättades i Dachau

Nazisterna planerade att använda honom som vittne i en skådeprocess mot britterna efter kriget, men när nederlaget blev oundvikligt hade man ingen användning för honom längre. Den 9 april 1945 avrättades Elser med ett nackskott av en SS-man i Dachau och hans kropp brändes.

Länge svärtades Elsers minne av ryktena om att han skulle varit en nazistagent. Först på 1960-talet när hans förhörsprotokoll hittades och noggranna undersökningar gjordes blev det fastslaget att han hela tiden talat sanning. Han hade agerat på egen hand för att stoppa kriget. Numera finns det minnesmärken över Georg Elser i såväl München och Berlin som
i hans hemstad Königsbronn. 

Minnesmärke över Georg Elser i München som visar de 13 minuter som fattades.

Nyhetsbrev från Allt om Historia.

Kanske är du intresserad av...