Skadade tunnelbaneresenärer tas om hand av räddningspersonal efter sektens attentat.

© Simbun/Sipa Press/TT

Sekt spred giftgas i Tokyos tunnelbana

År 1995 chockade medlemmar av den japanska sekten Aum Shinrikyo världen genom att släppa ut en dödlig gas i Tokyos tunnelbana. Det var kulmen på en extrem rörelses våldsamma försök att driva igenom sin vision om världens undergång.

9 mars 2017 av Magnus Västerbro

Den 20 mars 1995 klev fem män ombord på varsitt tunnelbanetåg i Tokyo, mitt i morgonrusningen. Vid ett givet klockslag skulle de utföra dådet – punktera plastpåsarna som de bar med sig och på så vis släppa ut den dödliga nervgasen sarin bland morgonpendlarna. En av männen, den då 48-årige läkaren Ikuo Hayashi, beskrev senare hur han egentligen aldrig ville delta, men att han inte kunde stå emot det tryck han upplevde sig vara utsatt för.

När han såg kvinnor och barn stå och vänta på tunnelbaneperrongen blev samvetskvalen ännu större. Han försökte intala sig att den grupp han tillhörde – den religiösa rörelsen Aum Shinrikyoō – var i krig med det omgivande samhället, och att det dessutom bara skulle vara bra för de som dog denna dag att få göra det. Deras själar skulle då kunna återfödas på en högre nivå. Detta hade han fått lära sig av sektens ledare och med de tankarna försökte han trösta sig.

Tyckte synd om offren

Men väl inne i tåget återkom ångesten. Hayashi kämpade mot impulsen att inte utföra sitt uppdrag, men återigen stålsatte han sig. ”Det är jag som måste göra detta, det är mitt uppdrag.” Samtidigt tänkte han på att kvinnan som satt mitt emot honom skulle vara bland de första som dog, och han tyckte synd om henne. Hoppas bara, tänkte han, att hon stiger av i tid.

Brandmän sanerar en tunnelbanestation efter giftgasattacken i Tokyo.

© The Asahi Shimbun/Getty

Till slut utförde Ikuo Hayashi sitt uppdrag. Med punkterade plastpåsar bakom sig lämnade han tunnelbanevagnen som fylldes med gas, och återvände till sektens högkvarter. På sammanlagt fem platser i Tokyo utspelade sig liknande scener. Människor började hosta, fick svårt att andas, upplevde våldsamma konvulsioner och kollapsade.

Färre döda än väntat

Men det visade sig att sekten inte lyckats tillverka riktigt så koncentrerad sarin som man hade planerat, och inte heller att gasen spred sig på det sätt som man tänkt sig. Tretton människor dog visserligen, och upp till sextusen blev mer eller mindre allvarligt skadade. Men om allt gått enligt sektens förväntningar skulle många tusen personer ha kunnat dö.

Ändå innebar det som hänt en oerhörd chock. En gasattack, i fredstid, i Tokyos tunnelbana – vem skulle kunna ligga bakom något sådant?

Misstankarna kom snart att riktas mot sekten Aum Shinrikyo, som sedan länge varit ökänd för sina drastiska metoder och sin omstridde ledare och dessutom redan var inblandad i flera brottsutredningar. När polisen slog till mot deras anläggningar hittade man automatvapen, jättelika lager med kemiska stridsmedel och mängder med illegala droger, framförallt LSD.

Sedan kom det ena skrämmande avslöjandet efter det andra. Sekten hade dödat motståndare och avhoppare, bland annat genom en gasattack i Matsumoto 1994. Sammanlagt hade mer än åttio personer mördats under ett fåtal år. 

Meditationsläraren Chizuo Matsumoto startade rörelsen Aum Shinrikyo.

© Sygma/Getty

I rörelsens centrum stod en man som 1955 fötts som Chizuo Matsumoto
i Kyushu i södra Japan, det femte barnet i en fattig hantverkarfamilj. Tidigt drabbades han av en sjukdom som gjorde honom blind på ena ögat och svårt synskadad på det andra. Stora delar av sin uppväxt tillbringade han på en internatskola för blinda, där han blev känd för ett dominerande, för att inte säga mobbande, sätt. I efterhand har psykologer menat att han redan då visade de personlighetsdrag som senare drev honom till att grunda en sekt – en känsla av
utanförskap, drömmar om storhet samt en talang för att manipulera andra.

Som ung vuxen hade Chizuo Matsumoto svårt att hitta en plats i livet. Han ska vid flera tillfällen ha sökt in till det prestigefyllda universitetet i Tokyo, men inte kommit in. Istället började han utforska andliga frågor. Han fascinerades av tidens new age-religioner, men även av de apokalyptiska tankarna om världens undergång hos 1500-talsspåmannen Nostradamus. 

Blandade religiösa intryck

Matsumoto kombinerade denna föreställning med sina egna tolkningar av hinduism, buddhism och kristendom, vilket kulminerade i upplevelser av att han mött flera gudar som förklarade för honom att han var utvald. Särskilt Shiva, den gud som enligt traditionell hinduism står för en ”skapande förstörelse” av världsalltet, kom att spela en stor roll i hans tankar. Matsumoto uppfattade sig till sist som en direkt efterföljare till Shiva, sänd för att utföra dennes arbete på jorden. 

I mitten av 1980-talet började han presentera sig som guru, religiös ledare, och tog namnet Shoko Asahara (Shoko betyder ”starkt ljus” och Asahara anknyter till en buddhistisk tanke om samband med världsalltet). Med bas i en yogastudio började han sprida sitt budskap och fick snart många anhängare. 

Shoko Asahara ber med anhängare under ett möte i Indien.

© Georges Dekeerle/Sygma/Getty

Lockade med pop och serier

Shoko Asahara visade sig nämligen ha en sällsynt förmåga att få sina lärjungar att känna sig utvalda och som mottagare av stor visdom.

Skickligt spelade han på den känsla av tomhet som många kände i det japanska samhället. Visserligen kunde man räkna med stort materiellt välstånd om man arbetade hårt, men för att få del av det krävdes ett oerhört inrutat liv. Många japaner, särskilt de unga, protesterade mot detta, och sökte efter en djupare mening. Detta missnöje kunde Shoko Asahara och hans rörelse, som han gav namnet Aum
Shinrikyo, ”sanningens lära”, använda för att snabbt växa i inflytande.

Man använde ofta okonventionella metoder för att skaffa rekryter. Bland annat grundades ett popband, Perfect Salvation, som spelade sånger skrivna av gurun själv. Man gav även ut flera mangaserieböcker där sektmedlemmar var hjältar i den dramatiska, undergångsmättade handlingen. Sekten lovade stärka sina medlemmars andliga och intellektuella förmågor och till och med ge dem övernaturliga krafter.

Bakom den framgångsrika fasaden, där vackra män och kvinnor lockade rekryter, byggde Shoko Asahara och hans närmaste upp en sträng, klosterlik verksamhet, där absolut lojalitet till gurun var grunden för allt.

Väntade ett tredje världskrig

Asahara menade att hans följeslagare måste förbereda sig på världens undergång, som han tänkte sig skulle bli följden av det tredje världskrig som han trodde skulle bryta ut antingen 1995
eller 1997. När allt var över och resten av mänskligheten hade utrotats skulle Aum Shinrikyos medlemmar stå för framtiden.

Med hårda, ofta tortyrliknande metoder, försökte man rena medlemmarna från ”dålig karma”, bland annat genom att hälla kokhett vatten över dem eller hänga dem upp och ner från fotlederna i flera timmar. När avhoppare berättade om övergreppen slog sekten tillbaka – ofta med våld. Till exempel försvann en advokat som kritiserade Aum Shinrikyo spårlöst, tillsammans med fru och barn. Först många år senare kunde man bevisa att det var sektmedlemmar som kidnappat och dödat dem.

Genom en egenartad tolkning av klassisk buddhism kunde Shoko Asahara argumentera för att dödandet av motståndare i själva verket innebar att man hjälpte dem. Fienderna kunde på så sätt slippa få dålig karma och kanske till och med undvika helvetet.

Mer än 20 år i dödscell

Medan våldsspiralen snabbt skruvades upp skapades den ena makabra planen efter den andra, bland tänkte man använda kemiska stridsmedel för att skynda på den undergång man väntade på. Attacken mot Tokyos tunnelbana hade dock ett annat syfte – den utfördes för avleda polisens uppmärksamhet från sekten, som utreddes för flera brott. Men effekten blev alltså den motsatta.

Shoko Asahara själv och ett stort antal av sektens mest hängivna medlemmar greps och dömdes till långvariga fängelsestraff. Gurun själv fick en dödsdom, ett straff som dock ännu inte har verkställts.

Nyhetsbrev från Allt om Historia.

Kanske är du intresserad av...