Drinkare på en grekisk sarkofag.

© CM Dixon/Print Collector/Getty

Drogernas historia – från alkohol till LSD

Preparat som gör livet roligare, annorlunda, berusande – eller tar bort smärta. Folk har använt olika slags droger i många tusen år. Och oron för deras skade­verkningar har funnits lika länge.

22 februari 2018 av Magnus Västerbro

Över hela världen har människor under lång tid ägnat sig åt att dricka alkohol och använda andra droger. Vin och öl har druckits i 10 000 år och cannabis, opium och vissa hallucinogena droger har en mångtusenårig historia.

Arkeologiska fynd tyder på att många droger framför allt användes vid särskilda ceremonier, som begravningar eller i samband med dyrkan av någon gudomlighet. Dessutom brukades drogerna främst av de tidiga samhällenas eliter.

I riktigt stor skala har droger börjat användas över hela jorden först under de senaste 500 åren. Den globala handel som växte fram från 1500-talet förde med sig en explosionsartad ökning av tillgången på olika slags droger – från sådana som i dag anses oskyldiga som kaffe, te och socker till alkohol, opium, cannabis och senare heroin och kokain.

Inom de flesta kända kulturer har det funnits ett motstånd mot ett alltför utbrett användande av droger och myndigheterna har på olika sätt och med varierande framgång försökt kontrollera bruket av dem. 

Alkoholruset har lockat människor i tusentals år. Holländsk målning från 1629.

© Hendrick Jansz Terbrugghen/Fine art/Heritage/Getty

1. Alkohol populärt överallt

Har använts över nästan hela världen sedan åtminstone 10 000 f Kr. Effekt: Berusning.

Inom i stort sett alla kulturer på jorden – utom vissa ursprungsbefolkningar i Arktis och Nordamerika – har det sedan länge producerats något slags alkoholhaltig dryck, skapad genom jäsning av naturligt förekommande råvaror. 

Vin gjort på druvor eller av palmträdens sav, samt öl framställt av majs och korn, hör till de vanligaste formerna. Dryckerna har använts både till vardags, som måltidsdryck och för att ge näring – öl tillverkades ofta i en "matig" variant – eller som en del av religiösa ceremonier.

Konsten att destillera alkohol till olika slags starksprit är också mycket gammal. Kunskapen fanns redan hos antikens greker och romare, och levde sedan vidare i arabvärlden. Men riktigt stort genomslag fick tillverkningen av destillerad alkohol från medeltiden och framåt, inte minst sedan boktryckarkonsten gjorde det lättare att sprida kunskap om hur man gör destillationsapparater.

FÅ ALLT OM HISTORIAS NYHETSBREV – KLICKA HÄR!

På 1600-talet var Holland den dominerande tillverkaren av starksprit, vilket visar sig inte minst i det engelska ordet brandy, från holländskans brandewijn, bränt vin. Starksprit ger ett snabbare, kraftigare rus än andra typer av alkohol, och skapar också betydligt större hälsoproblem. 

När europeiska länder började kolonisera andra delar av världen användes ofta starksprit som ett sätt att locka in folkgrupper i ett handelssystem, ofta med enorma skadeverkningar. 

Kvinna röker opium vid förra sekelskiftet.

© Library of congress

2. Opium urgammal universalmedicin

Oklart ursprung, möjligen Centraleuropa. Odlades av sumererna 4000 f Kr. Effekt: Lugn, välbehag, smärtlindring. Starkt beroendeframkallande.

Sedan urminnes tider har opium – tillverkat av den intorkade saften från opiumvallmo – använts som smärtstillande läkemedel, men även för att ge ett kraftfullt, behagligt rus. Det är troligt, men inte bevisat, att den mytiska drycken soma som nämns i den indiska religiösa skriften Rigveda i själva verket hade opium som en aktiv ingrediens. 

På grund av de starka bedövande egenskaperna blev opium tidigt ett självklart inslag i olika slags medicin. Särskilt i den så kallade universalmedicinen teriak, som idag är bortglömd men under årtusenden hade oerhört hög status i Europa, var opium en av de viktigaste ingredienserna.

I stora delar av Mellanöstern och Asien blev opium tidigt en spridd drog, särskilt i områden där islam förbjöd alkohol. 

"Människor som lever i tropikerna eller heta klimat överhuvudtaget, speciellt de i Mecka, får till vana att dagligen inta opium för att slippa känna sig så olyckliga, för att lindra kroppens känningar av den stekande hettan", skrev den persiske vetenskapsmannen al-Biruni (973–1048). "De börjar med små doser och ökar sedan gradvis tills de kommer upp i dödliga mängder."

Opium är nämligen starkt vanebildande. I Kina hade drogen tidigt fått stor spridning, vilket accelererade på 1800-talet, då brittiska företag var inblandade i den lönsamma opiumhandeln. Landets försök att förbjuda drogen ledde till opiumkrigen då brittisk militär med vapenmakt öppnade Kina för europeisk handel i allmänhet och opiumhandeln i synnerhet.

Än i dag är opium en av de mest lönsamma illegala handelsvarorna. Världens största opiumproducent är sedan länge Afghanistan.

Cannabis fick starkt fäste i hippiekulturen på 1970-talet.

© National archives

3. Cannabis höjde lusten i Indien

Från Centralasien. Odlades i Kina cirka 4000 f Kr. Effekt: Avslappning, mild eufori, är beroendeframkallande.

Den härdiga nyttoväxten hampa, som används till redskap, textilier, oljor med mera, började odlas i stor skala för 6000 år sedan. Drogen cannabis, som utvinns ur vissa varianter av hampa, fick sedan snabbt stor spridning. 

Särskilt i Indien brukades cannabis för många syften – exempelvis som medicin, smärtstillande medel eller lusthöjande afrodisiaka. Cannabis ska till och med ha getts till hästar, för att göra dem redo för avel.

Bruket spred sig sedan över stora delar av den euroasiatiska kontinenten. I den grekiske författaren Herodotos bok Historia från 500-talet f Kr, beskrivs hur det krigiska nomadfolket skyterna "tjuter av fröjd" när de tar sina regelbundna ångbad med rykande hampafrön.

I modern tid har cannabis blivit en av de mest spridda drogerna. Enligt FN använder fyra procent av jordens befolkning cannabis någon gång under ett år. Drogen är förbjuden på många håll, men nyligen har en rörelse som verkar för legalisering haft framgång, inte minst i USA.

Cykelstjärnan Fausto Coppi erkände 1949 att han körde på "La Bomba", en mix med amfetamin.

© IMAGO/All Over Press

4. Amfetamin höll soldaterna vakna

Skapades i ett tyskt laboratorium på 1870-talet och slog igenom på 1930-talet. Effekt: Ökad energi och koncentration men har kraftiga biverkningar.

Drogen amfetamin, som verkar kraftigt centralstimulerande, framställdes för första gången på 1870-talet, men fick spridning först på 1920- och 30-talet. 

I början sågs amfetamin som ett lovande läkemedel mot svullna slemhinnor, vid till exempel astma eller förkylning. Under namnet Benzedrine såldes amfetaminpreparat på apotek i USA, där det blev oerhört populärt. 

Amfetamin ger en stark känsla av pigghet och energi som gör att en människa kan hålla sig vaken och alert. Medlet användes bland annat av studenter för att plugga inför examensprov, av idrottsmän som försökte springa långt och chaufförer som ville hålla sig vakna under långa pass. 

Under andra världskriget spreds amfetamin i stor skala – upp emot 180 miljoner amfetamintabletter delades ut till amerikanska soldater för att de skulle kunna strida dagar i sträck utan sömn.

Användning av amfetamin för dock med sig kraftiga biverkningar, bland annat en stor risk att utveckla depressioner och psykoser, vilket så småningom ledde till att drogen förbjöds på många håll i världen.

I Sverige är amfetamin numera den vanligast använda illegala drogen efter cannabis.

Skulptur från 1000-talet av kokatuggande människa samt annons för Hall's Coca-wine – "oumbärlig vid influensa och sömnlöshet".

© Brooklyn museum samt Wellcome images

5. Kokablad från Peru blev kokain i Europa

Från Tyskland sedan 1859. Effekt: Stimulerande, lyckorus, energi. Flera skadliga biverkningar.

Kokablad har tuggats i trakterna av dagens Peru i minst 5 000 år. En orsak är att bladen ger ett milt rus som gör det möjligt att arbeta hårdare och längre, framför­allt på hög höjd. Efter spanjorernas erövring av Latinamerika övervägde de att förbjuda bru­ket av kokablad, men lät bli eftersom gruvarbetarna kunde jobba hårdare.

Många försök gjordes att utvinna den effek­tiva ingrediensen i koka­bladen för att skapa ett kraftigare rus. Först år 1859 lyckades en ung tysk kemist, Albert Niemann, skapa en koncentrerad drog som fick namnet kokain. 

Den blev snabbt oerhört populär i Europa som ett slags uppiggande universalmedicin. Särskilt väl sålde Vin Mariani, en blandning av Bordeauxvin och kokain. Framgången inspirerade till skapandet av den amerikanska läsken Coca-Cola, där kokabladsextrakt länge var en ingrediens.

Psykoterapins grundare, Sig­mund Freud, hörde till dem som pro­pagerade för att kokain kunde användas som medicin mot många besvär: nervös kraftlöshet, alkoholism och impotens, bland annat.

Det dröjde inte länge innan de skadliga biverkningarna blev uppenbara. I början av 1900-talet kriminaliserades kokain på många håll. Drogen var relativt sällsynt i västvärlden tills en smugglingsvåg tog fart på 1960- och 70-talet, i huvudsak genom Colombia. I dag sägs 20 miljoner män­niskor ta drogen varje år.

Missbrukare i England 1966 injicerar heroin som de hämtat ut gratis i det nattöppna apoteket.

© Ian Berry/Magnum/IBL

6. Heroin skulle bota morfinmissbrukare

Skapades i Tyskland i slutet av 1800-talet. Effekt: Eufori, välbehag, smärtlindring. Extremt beroendeframkallande.

Heroin är, liksom många andra droger, ett resultat av 1800-talets snabba framsteg inom kemin. Drogen framställdes för första gången i ett laboratorium i Tyskland, som vid den tiden var världsledande inom kemisk forskning. 

Heroin, som utvinns ur drogen morfin, i sin tur tillverkat av opiumvallmo, lanserades år 1899 av det tyska bolaget Bayer AG som ett slags universalläkemedel. Drogens namn kommer av att de som testade den kände sig hjältemodiga (heroiska). 

En tanke var från början att heroin skulle användas för att bota morfinmissbrukare. Men heroin användes också som bland annat hostmedicin. I Sverige var drogen klassad som läkemedel ända till år 1964.

Men senare visade det sig att heroin – som ger ett kraftigare rus än morfin – är extremt vanebildande och har en lång rad skadliga biverkningar. 

Ett "Acid Test Party" i San Francisco 1966 där det var självklart att ta drogen LSD.

© Ted Streshinsky/Corbis/All over press

7. Schamanernas peyote blev LSD

Från Tyskland 1938. Effekt: Förändrat medvetandetillstånd, hallucinationer.

I olika delar av Amerika har urinvånarna sedan länge använt hallucinogena droger, som orsakar en känsla av förändrade upplevelser av den fysiska världen, ibland rena hallucina­tioner. 

Dessa, till exempel peyote och meskalin, användes traditionellt av schamaner för att få kontakt med andevärlden. I kristen tradition fördömdes drogerna som satans verk, och i exempelvis Kina förknippades de med sinnessjukdom.

Ett globalt genombrott för halluci­nogena droger kom när den schweiziske vetenskapsmannen Albert Hoffman år 1938 skapade drogen LSD, lysergsyradietylamid. 

LSD, även kallat syra, ger ett rus som varar cirka åtta till tolv timmar, med stark påverkan på männi­skans psyke. I vissa fall kan upplevelsen vara positiv och ge en känsla av att ha kontakt med en annan verklighet. I andra fall kan den tvärtom vara mardrömslik.

LSD testades under kontrollerade former på universitet i USA under 1940- och 50-talen, innan drogen på 1960-talet populariserades som ett medel för personlig befrielse och utveckling. 

Särskilt stor roll spelade forskaren Timothy Leary, som lämnade en tjänst vid Harvarduniversitetet för att propagera för LSD. Band som Beatles och Grateful Dead experimenterade med LSD när de skapade sin musik.

Hoffman, som skapat drogen, var övertygad om att LSD kunde användas på ett konstruktivt sätt inom psykoterapin. Däremot var han djupt bekymrad över att drogen användes oövervakat och menade att den då kunde orsaka stora skador.

Nyhetsbrev från Allt om Historia.

Kanske är du intresserad av...