Gerardus Mercator framför en Mercator-karta.

© Erik Lindholm

När började man navigera efter sjökort?

Länge visade kartor snarare en religiös världsbild än hur det faktiskt såg ut. Först med portolanerna blev kartor användbara för sjöfarare.

21 april 2018 av Björn Lundberg

Kartor från antiken och medeltiden innehöll ofta stora fel. Ett av skälen var att det saknades exakta mätmetoder, ett annat att kartorna ofta visade upp en religiös världsbild snarare än faktiska förhållanden.

Under senare delen av medeltiden, på 1200-talet, började en ny typ av kartor, så kallade portolaner, tillverkas för navigation i Medelhavet. Där markerades hamnar, segelrutter och kompassriktningar mellan olika resmål. För seglatser på de stora världshaven var portolankartorna däremot inte användbara eftersom de inte tog hänsyn till jordklotets rundning.

År 1569 presenterade istället den nederländske kartritaren Gerardus Mercator en ny världskarta anpassad för navigation, där kurslinjer och vinklar presenterades korrekt. Mercators kartprojektion slog igenom på 1700-talet och används fortfarande till sjökort. Men eftersom den avbildar landområden nära polerna som oproportionerligt stora är den däremot mindre lämplig för exempelvis världskartor.

Portolankarta från 1400-talet som visar hamnar och segelrutter. De första portolanerna ritades på 1200-talet.

© Yale University

Nyhetsbrev från Allt om Historia.

Kanske är du intresserad av...