Det gick tidvis våldsamt till i västra USA under andra halvan av 1800-talet. Tillgången på vapen och alkohol var god.

© Charles Marion Russell/Bridgeman/IBL

Vapen och alkohol flödade i vilda västern

1865 var det amerikanska inbördeskriget över, och hoppfulla nybyggare drog västerut. Med dem följde en svans av lycksökare som sökte äventyr eller snabba pengar.

6 april 2018 av Olle Bergman

Tombstone, Arizona, den 26 oktober 1881, klockan 3 på eftermiddagen. Fyra bistra karlar kommer gående uppför Fremont Street: de tre bröderna Virgil, Morgan och Wyatt Earp samt deras vapendragare Doc Holliday.

Tiden är inne; nu ska de göra upp med sina hatade rivaler i Clantongänget som befinner sig på en trång liten ödetomt, nära den inhägnad för hästar som kallas O K Corral.

Några ögonblick senare står nio män – varav minst sju bär vapen – på några stegs avstånd från varandra.

Throw your hands up, I want your guns! (”Upp med händerna, jag vill ha era vapen!”) ropar Virgil Earp.

Ögonblicket därpå bryter helvetet lös när skotten börjar vina genom luften. Trettio sekunder av damm, rök och förvirring – sedan ligger tre döda på marken, två har sprungit sin väg medan tre är sårade. Den ende som står kvar på platsen utan en skråma är Wyatt Earp.

Revolverstriden vid O K Corral

Detta utbrott av våld har gått till historien som The Gunfight at the O K Corral. I praktiken var det en uppgörelse mellan två rivaliserande gäng, av vilka det ena ansåg sig ha lagen på sin sida. Som historisk händelse betraktad är episoden tämligen betydelselös, ändå har den etsat sig fast i den amerikanska folksjälen.

Det beror förmodligen på att dessa trettio sekunder sammanfattar de viktigaste myterna om det vi kallar vilda västern: beslutsamma män i dödlig revolverduell på ett par stegs avstånd, Tombstone som den laglösa staden i nybyggarland, Earpbröderna som lagens rättrådiga män, Clantongänget som de hårdföra skurkarna, och så vidare.

Den 10 maj 1869 blev järnvägen tvärs över USA klar. Den minskade restiden från San Francisco till New York från ett halvår till en vecka. 

© Andrew Rusell/Yale University Libraries

Amerikanska inbördeskriget var över

För att förstå vad som skapade denna turbulenta epok måste vi bege oss till tidpunkten där den tog sin början: Appomattox, Virginia, den 9 april 1865. Det var då sydstatsgeneralen Lee kapitulerade för nordstatsgeneralen Grant och inbördeskriget var över. 

Stora inrikespolitiska problem låg framför det sargade landet, och i många år skulle hatet mellan nord och syd fortsätta att pyra.

MER LÄSNING I ALLT OM HISTORIAS NYHETSBREV

Men det hindrade inte att framtidstron var enorm hos stora befolkningsgrupper. Industrin i öster gick på högvarv, immigrationen fortsatte att öka och tusentals människor sökte sig västerut, ut i de jungfruliga vidderna väster om Mississippi. Pälsjägare, guldgrävare, buffeljägare, boskapsdrivare, farmare, hantverkare, handelsmän, statstjänstemän – alla sökte de lyckan i gränslandet i väster, The Frontier.

Men medan många, särskilt vita, amerikaner drog nytta av expansionen medförde den ekonomiska boomen i USA katastrofala konsekvenser för landets urinvånare. Fördrivningen av indianerna och de förbittrade krig som följde i dess spår är ett mörkt kapitel i den amerikanska historien.

Transamerikanska järnvägen klar 1869

De nya järnvägslinjerna som lades över landet ut ökade rörligheten för både människor och varor, inte minst i öst-västlig riktning.

1869 stod den transamerikanska järnvägen klar och band därmed samman kontinenten. Projektet tog sex år att genomföra och kostade ett oräkneligt antal människoliv. Inte minst kinesiska invandrare som slitit under slavliknande förhållanden dukade under i samband med arbetet.

Många skandinaver deltog också i bygget av järnvägen. De stod högre i rang än de kinesiska arbetarna, men fick ofta sämre betalt än vita amerikaner som var födda i landet.

Trots de höga kostnaderna i pengar och människoliv hälsades den nya järnvägslinjen med jubel. Istället för en minst sex månader lång resa med häst och vagn från New York till San Francisco tog nu samma sträcka ungefär en vecka.

Många unga män fick jobb som boskapsskötare, cowboys, under västernepoken.

© Charles Marion Russell/Bridgeman/IBL

Cowboys behövdes

Möjligheten till snabba transporter gjorde även att nya marknader öppnades för boskapsbranschen i Texas och territorierna i sydväst där miljontals kreatur strövade fritt på de öppna vidderna. Stora förtjänster väntade för de boskapsägare som lät driva sina hjordar norrut och sälja dem vid de boskapsstationer som växte upp i anknytning till järnvägarna.

Mängder av unga män rekryterades som boskapsskötare. Så skapades den klassiska cowboyen som vi känner så väl från filmens värld – en direkt efterföljare till den spanska vaqueron.

I filmerna från Hollywood är som regel alla cowboys vita, verkligheten såg dock annorlunda ut. Många av de svarta före detta slavar som blivit fria efter inbördeskrigets slut sökte sig nu ny försörjning som boskapsskötare. Den typiske cowboyen kunde därför lika gärna vara vit som svart.

Guldruschen vid Klondike störst

Även den amerikanska gruvindustrin fick ett uppsving. Nya fyndigheter av guld och silver lockade guldgrävare, malmletare och lycksökare. Fyndigheterna av guld och silver i Nordamerika bidrog till att världsproduktionen av de båda ädelmetallerna fördubblades under andra halvan av 1800-talet.

Den första större guldruschen i Nordamerika inträffade så tidigt som på 1830-talet, i Appalacherna. Guldruschen i Kalifornien 1848 tillhör också de mer kända. Men den allra mest berömda rusningen efter den glimmande metallen ägde rum 1898–99, när den epok som brukar kallas vilda västern egentligen var över, eller åtminstone sjöng på sista versen.

Ruschen startade med att en indian vid namn Keish (som också var känd som ”Skookum” Jim Mason) och hans följeslagare gjorde ett stort guldfynd i Rabbit Creek, vid floden Klondike i Kanada. När nyheten nådde USA utlöste den en veritabel folkvandring. Trettio tusen personer kom till guldgrävarstaden Dawson, där de möttes av den kallaste vintern i mannaminne.

Deadwood växte snabbt när guld hittades i närheten 1874. Det var en av många "boom towns" i västern.

Drömmen om att bli rik infriades för ett fåtal, medan alla andra fick slita hårt och tvingades återvända fattigare än när de kom till Dawson. Andra stannade kvar och bidrog till att staden växte och så småningom utvecklades till en helt vanlig stad.

Boom towns växte upp 

Där boskapshandeln och gruvindustrin blomstrade växte nybyggarstäder nämligen upp som svampar ur jorden. Det var så kallade boom towns av den typ som vi sett i så många västernfilmer: först utspridda träkåkar, efter hand stadigare hus av tegel, uppförda enligt en stadsplan.

På dessa platser samlades näringsidkare av alla de slag: spelare, prostituerade, artister, bondfångare, advokater, tvätterskor, saloonägare och begravningsentreprenörer. Två av de mest kända städerna av denna typ var Dodge City i Kansas och Tombstone i Arizona. 

Dodge City började som en boskapsstation och låg vid Santa Fe Trail, som var en viktig handelsled tills den konkurrerades ut av järnvägen. Tombstone växte upp kring några silvergruvor och är som redan nämnts mest känd för revolverduellen vid O K Corall.

I dag är de förr så beryktade städerna relativt små och obetydliga, även om de lockar stora skaror turister. Inte minst Tombstone, och stadens kyrkogård Boot Hill, där flera västernlegender ligger begravna, är ett populärt resmål.

Vapen en del av kulturen i USA

Överallt fanns det revolvrar och gevär. Alla som bodde på ensliga platser eller vistades på vidderna behövde vapen. Dels för att jaga, dels för att försvara sig mot allt från fientliga indianer till rånare och boskapstjuvar. 

Men vapen var också en del av kulturen, precis som det är i USA i dag. Att landet hade utkämpat ett stort inbördeskrig och att många därigenom hade minnen och erfarenheter av dödande minskade knappast risken för utbrott av våld.

Wild Bill Hickok var en av de mest kända revolvermännen i vilda västern. Han sköts ihjäl under ett pokerparti i Deadwood 1876.

© Bridgeman/IBL

Egen rättskipning i laglöst land

Myndigheterna försökte naturligtvis upprätthålla ett rättsväsen. Tusentals sheriffer och andra sorters poliser utnämndes för att upprätthålla lag och ordning. Dessvärre var korruptionen utbredd, och många av dem som bar sheriffstjärnor var knappast guds bästa barn.

Ute på de ödsliga vidderna skedde dessutom mycket utan myndigheternas vetskap. Det växte fram en slags pragmatisk rättsskipning utanför samhällets kontroll – man tog helt enkelt lagen i egna händer när ingen ordningsmakt fanns till hands. Den som stal hästar eller boskap riskerade att bli hängd i närmaste träd om han blev infångad. Även i städerna hände det att gatans domstol genomförde hängningar utan rättegång.

God tillgång till vapen och alkohol

Hur laglös och våldsam var då vardagen för vanligt folk i det västra gränslandet? För de flesta nybyggare och yrkesutövare var förmodligen vädret eller hälsan ett betydligt större problem än beväpnade banditer.

Men visst fanns det problem i många städer där kombinationen av unga, rastlösa män med god tillgång på alkohol och vapen skapade förutsättningar för ond, bråd död. I Dodge City på 1870-talet skedde till exempel dubbelt så många mord per invånare som i USA:s våldsammaste städer på 1990-talet.

Hela USA koloniserat

När sekelskiftet började närma sig tog det moderna samhället ett allt fastare grepp om västra USA. År 1890 skedde den elfte officiella folkräkningen i nationens historia, och här kunde man bland annat konstatera att landets befolkning hade fördubblats på 30 år – från 31 till 62 miljoner invånare.

Alla de tidigare rapporterna hade omfattat en noggrann beskrivning av hur gränsen till obebodda trakter löpte i väster. Men nu insåg man att ”the frontier region” hade upphört att existera; hela landet var koloniserat och en ny tid kunde börja. 

Nyhetsbrev från Allt om Historia.

Kanske är du intresserad av...