Mayariket, krigsscen från 800-talet f kr.

Krigsscen på en fresk från 800 f Kr. Mayafolkens stadsstater förde ständiga krig mot varandra, bland annat för att skaffa fångar att offra till gudarna.

© Istock

Mayariket: Blodsoffer höll krigen igång

I hundratals år dominerade mayakulturen Centralamerika. Men området förblev politiskt splittrat med ständiga krig mellan olika stads­stater. En orsak till det var behovet av krigsfångar att offra till gudarna.

21 september 2018 av Bo Eriksson

Kungen av Calakmul, Yuknoom Ch’een II, hade länge haft ögonen på den växande staden Dos Pilas. Allt sedan den grundades år 629 e Kr hade den väl befästa militära utposten utgjort en nagel i ögat på Calakmuls härskare. Han stod nu utanför dess höga vallar och murar för att inta staden och döda invånarna.

Krigarna gick till anfall mot den av djungel omgivna staden, och även om soldaterna hade både spjut och pilbåge var det inte fråga om att besegra motståndarna på avstånd. 

Nej, liksom alla andra mayatalande folk sökte Calakmuls fjäderprydda ormkrigare närstrid. Med knivar och svärd av trä och obsidian högg man in på varandra. Striden blev mycket blodig och krävde snabbt många offer på båda sidor.

Fångar offrades till gudarna

De som inte slaktades direkt på plats fördes bundna bort för att offras till gudarna vid det stora templet i Calakmul. Men en person benådade dock Yuknoom Ch’een II – Dos Pilas hövding B’alaj Chan K’awiil. Han var nämligen inte enbart herre över garnisonen utan även bror till kungen av Tikal, Nuun Ujol Chaak. 

Genom att låta Dos Pilas ledande man slippa bli lemlästad och få hjärtat utskuret tvingade Yuknoom Ch’een II sin besegrade fiende att styra sin stad i Calakmuls namn – och föra krig mot sin bror.

Tikals härskare grundade Dos Pilas som en militär garnison för att kunna kontrollera handeln på floden och hålla ögonen på den konkurrerande stadsstaten Calakmul. I staden fanns tempelpyramider, palats och en bollplan. Bollspel fyllde viktiga ceremoniella och religiösa funktioner inom mayakulturen.

Maya i Guatemala och södra Mexiko

Liksom andra ruinstäder i Centralamerikas djungler och högplatåer berättar Dos Pilas minnesstenar och inskrifter om våldsamma strider i området som i efterhand kallats för mayariket. Mayakulturens storhetstid var långt ifrån en fredlig och lugn period, befolkningen befann sig i ständiga interna fejder eller i krig med olika grannfolk.

Tempelpyramiden i Calakmul, staden som var en tung maktfaktor i mayariket.

© Istock

Maya är en sammanfattande benämning på flera folkslag i Centralamerika. Vid tiden för spanjorernas erövring på 1500-talet bodde dessa inom nästan hela det område som i dag utgör Guatemala och i södra Mexiko. 

Under kulturens blomstringstid på 700- och 800-talen befolkades regionen av uppemot 14 miljoner människor. Miljön var varierad: från högplatåer med bergszoner till ogenomtränglig djungel med tropiska mangroveträsk i de låglänta delarna.

Tre skeden i mayafolkens historia 

Mayafolkens historia brukar delas in i tre skeden: förklassisk tid (500 f Kr–325 e Kr), blomstringstiden (325–925) och den mexikanska eran (925–1540). Mayariket utgjordes av en mängd stadsstater och stammar, som till exempel Calakmul (även kallat Ormriket) och Tikal. Det som folken hade gemensamt var språket och kulturen.

Även om mayafolket räknas som en av de tre stora civilisationerna i Central- och Sydamerika – de andra var aztekerna och inkariket – var inte högkulturen först i området. Olmekerna (1200–300 f Kr) räknas som en tidig föregångare till maya. Mycket av olmekernas kultur, konst, arkitektur och tekniska kunnande bevarades av mayafolket. Även mayakulturens mytologi byggde på olmekernas föreställningsvärld.

Mayacivilisationen var högtstående och utmärktes av intellektuell kreativitet inom flera områden, i synnerhet inom astronomi, matematik och tidsuppfattning. Sett till komplexitet och användningsområde var mayafolkens kalender jämbördig med den gregorianska.

Mayas skriftspråk

Det vi vet om mayacivilisationen kommer inte bara från arkeologiska fynd i form av verktyg och rester av hus, utan också från skriftliga och bildmässiga källor som uttrycker idéer, världsbilder och ideologier. 

Maya hade ett eget skriftsystem som bestod av komplicerade hieroglyfer som förenade bilder med fonetiska tecken. Det kom i bruk redan cirka 100 e Kr och ristades in i sten eller målades på keramik. Tack vare att språket till stor del höggs in i sten har mycket bevarats. Forskarna räknar med att cirka 800 olika tecken användes.

Precis som de andra två stora tidiga amerikanska civilisationerna uppvisade mayafolket storartad arkitektur och konst. På olika slags bilder återges oftast scener ur mytologin eller historien men vardagsmotiv förekommer också. Dynastier av härskare och krig med andra stammar och stadsstater dokumenterades på minnesstenar och offentliga monument.

Rökelsekärl från 500 f Kr med en gudalik figur som tittar upp ur den vattenfyllda underjorden.

© Walters museum

Krig, tempel och gudskommunikation

Mayas härskare hade tre ansvarsområden: krig, kommunikation med gudarna och de döda samt byggande och upprätthållande av ceremoniella tempel. I de kungliga ceremonierna ingick bland annat att ge blodsoffer åt gudarna. 

Den som själv ville offra av sitt blod till gudarna kunde skära sig med en bennål eller träspik i penis eller handen. En drottning kunde dra en tråd med taggar genom tungan för att på så sätt visa gudarna sin hängivenhet.

Krig fördes av flera anledningar – för att utvidga riket, skaffa mat i tider av hungersnöd eller på grund av maktkamper mellan konkurrerande dynastier och stammar. Men det främsta skälet var att skaffa fångar.

Tortyr före blodsoffer

Tillfångatagna krigare offrades, oftast med utdragen tortyr och lemlästning. Trappstegen upp till templen var då nedsölade av blod under ceremonierna som kunde hålla på i dagar.

Att ge av sitt eget blod och offra krigare åt gudarna sågs inom mayafolkets religion som ett sätt att återgälda det blodsoffer som gudarna gjort när de skapade människan. Mayaindianerna visade således sin tacksamhet över livet genom att lemlästa sig själva och döda andra. De krigsfångar som skulle offras behandlades med viss respekt och fick både god mat och dryck innan de gick en plågsam död till mötes uppe på altaret.

Torka knäckte mayariket

En anledning till mayakulturens nedgång på 900-talet kan ha varit klimatologisk: återkommande torka påverkade den livsnödvändiga odlingen av bönor, squash och majs och fick ekonomin att kollapsa.

Trots att stadsstaterna rasade samman föll dock inte kulturen och språket i glömska. Den levde kvar främst på det mexikanska höglandet och fördes vidare av toltekerna och senare också av aztekerna. 

Båda dessa folk övertog mycket av den teknologi och religiösa världsbild som hade hört hemma inom mayakulturen. När spanjorerna anlände på 1500-talet hade de kvarvarande mayatalande folken ingen förmåga att samla krafterna till ett gemensamt motstånd.

Nyhetsbrev från Allt om Historia.

Kanske är du intresserad av...