Dusko Popov var jurist, men ägnade sig mest åt sport och nöjen.

© Marco Popov

Dusko Popov – verklighetens James Bond

En jugoslavisk miljonärsson erbjöd sig att skaffa information åt den tyska underrättelsetjänsten. Några dagar senare anställdes han av brittiska MI5. Dusko Popovs dubbelspel kunde ha stoppat ­Pearl Harbor-attacken men FBI ignorerade honom.

20 oktober 2018 av Anette Kruhøffer

Lissabon sjöd av ljusskygga aktiviteter. Viktig information och stora summor pengar bytte ägare under hemliga möten på stadens hotell, restauranger och kasinon. Under andra världskriget var huvudstaden i det neutrala Portugal en arena för affärsmän, diplomater och spioner – engelsmän, fransmän och amerikaner. Alla kunde resa fritt in och ut över gränserna utan att myndigheterna ställde alltför många frågor.

En av de många agenterna i staden var Ian Fleming från den brittiska flottans underrättelsetjänst. Han skulle övervaka och registrera den lovande dubbelagenten Dusko Popovs förehavanden och bedöma om MI5 gjorde rätt i att lita på honom. 

Fleming lade märke till agentens stil, goda manér och charm och baserade senare sin berömde romanhjälte James Bond på honom. Likheterna är slående men livet var betydligt mer komplicerat för Popov än för Bond.

Dusko Popov studerade i Tyskland

Att andra världskriget brutit ut hindrade inte den unge serbiske överklassonen Dusko Popov att festa och njuta av livet. Ungkarlen brukade tillbringa sina nätter på Belgrads klubbar och restauranger och syntes aldrig utan någon ung skönhet vid sin sida. Livsstilen finansierades av farfaderns förmögenhet. Han hade tjänat stora pengar på textilfabriker och kolgruvor.

Popov hade avlagt sin juristexamen vid Belgrads universitet 1935. Men han var inte det minsta intresserad av att göra karriär och därmed avsluta festandet och sitt fria liv. Lösningen blev att fortsätta studera. I de sydtyska skogarna låg staden Freiburg med sitt gamla universitet från 1457. I den medeltida staden fanns många fina restauranger och nattlivet var fullt med festande studenter – och unga kvinnor.

Adolf Hitler hade kommit till makten två år tidigare och i den lokala herrklubben för studenter fanns det många med nazistsympatier. Här träffade Popov den unge tysken Johann ”Johnny” Jebsen – son till en rik skeppsredare från Hamburg och liksom Popov i hemlighet antinazist.

Täckmanteln som kosmo­politisk playboy var naturlig för miljonärssonen Dusko Popov som ständigt omgav sig med kvinnor. 

© Marco Popov

Agent för Abwehr

Även om den 28-årige Popov inte sympatiserade med nazismen såg han inte heller någon anledning att officiellt välja sida och på så sätt riskera sitt sorglösa liv. Många av familjens vänner hade höga poster inom den jugoslaviska politiken och fram till mars 1941 drogs landet alltmer in i den tyska intressesfären.

Johnny Jebsen var i största hemlighet anställd av den tyska underrättelsetjänsten Abwehr – enligt honom själv för att slippa göra värnplikt i Tyskland. Han bad Popov om en tjänst. 

Med hjälp av sina inflytelserika vänner skulle Popov skaffa information om den franska armén och sedan skriva en rapport om den politiska och militära situationen i Frankrike. Den tyska krigsmaskinen behövde uppgifterna för att förbereda en invasion av landet.

Popov tvekade men Johnny hade en fantastisk övertalningsförmåga. Han kände till Popovs motvilja mot nationalsocialismen och övertalade honom med orden: ”Om du vill oskadliggöra en grupp är det mest effektivt att göra det inifrån.”

Gav uppgifterna till britterna

Efter en sömnlös natt accepterade Popov förslaget. Han skrev rapporten men gjorde också en kopia av den. Originalet överlämnade han precis som avtalat till tyskarna. Kopian tog han med sig till en fest och efter ett kort, informellt samtal ute på altanen med en brittisk diplomat stoppade han diskret kopian i dennes kavajficka. Nu hade Popov valt sida en gång för alla.

Agent Popovs rapport fick ett varmt mottagande i båda lägren. Hans analyser var skarpsinniga, noggranna och detaljerade. Tyskarna bjöd in honom till det neutrala Portugal för ett möte med chefen för Abwehr i Lissabon, major von Karsthoff.

Denne var en mästare i spionspelets regler och han lärde Popov att använda hemliga koder och olika kontaktmetoder. Han gav honom också en Leicakamera. Ett av hans knep när han skulle ta spionbilder var att placera en vacker kvinna framför det egentliga motivet så att själva fotograferingen inte väckte några misstankar. 

Popov fick dessutom lära sig att tillverka osynligt bläck av krossade kristaller och klorfritt vatten. Det var också von Karsthoff som gav Popov hans tyska kodnamn Ivan.

Dusko Popov var anställd av tyska underrättelse­tjänsten Abwehr, men arbetade för britterna.

Secret Service värvade Popov

Samtidigt värvade britterna Dusko Popov till Secret Service under kodnamnet ”Scout”. Hans främsta uppgift i hans majestäts hemliga tjänst var att infiltrera Abwehr och leverera information om tyska militära hemligheter.

Från Lissabon skickade den tyska underrättelsetjänsten Popov till London. Han utgav sig för att vara en jugoslavisk advokat som arbetade med godstransporter i krigszoner.

Han kom till London mitt under blitzen i slutet av oktober 1940. Men tyskarnas bombregn över staden påverkade inte överklassens sällskapsliv. Popovs regelbundna resor till Frankrike, Italien och Portugal gjorde honom till en spännande och kultiverad samtalspartner och Londons societet välkomnade honom i sina kretsar.

Han bildade ett eget litet trepersoners spionnätverk i England, vilket fick britterna att ändra hans kodnamn till Tricycle. Envisa rykten vidhöll dock att han i själva verket fick kodnamnet till följd av sina sexuella preferenser: han ville nämligen gärna ha mer än en partner i sängen.

Popov var kvinnotjusare och en stor del av de uppgifter han lämnade vidare till sina arbetsgivare på båda sidor kom fram under heta omfamningar mellan flotta sidenlakan i lyxvillor och på dyra hotell över hela världen.

Abwehr-uppdrag i New York

Efter ett halvår i London beslöt tyskarna att sända Popov på ett uppdrag till USA. Syftet var att bygga upp en spionkrets i New York på samma sätt som han tycktes ha gjort i London. Men innan spionen gav sig av till New York åkte han till Lissabon för att träffa Abwehr-chefen von Karsthoff.

Det var midsommar 1941. USA deltog ännu inte i kriget. Den annars så kylige underrättelseofficeren von Karsthoff var på ett strålande humör när han vinkade till sig sin skyddsling. På bordet låg ett häfte med frågor om hemliga uppgifter som skulle besvaras i USA.

”Utantilläxa!” suckade Popov.

Men von Karsthoff avbröt honom: ”Nej, inget mer memorerande. Den här uppfinningen kommer att revolutionera spionagesystemet!”

Ian Fleming gav ut första boken om James Bond 1953.

© Getty images

Han förklarade att tyskarna hade utarbetat en metod som innebar att vanliga papper kopierades till så kallade mikropunkter. Med rätt apparater komprimerades flera sidor med information till en prick lika liten som en punkt. På så sätt kunde informationen transporteras riskfritt – den lilla pricken var nästan omöjlig att upptäcka.

Dubbelagenten Jonny Jebsen

I Lissabon mötte Popov också sin gamle vän Johnny Jebsen. Året innan hade även han övertalats att arbeta som dubbelagent för britterna. De båda vännerna talade om senaste nytt över en flaska god whisky och Johnny berättade om ett mystiskt uppdrag som Abwehr utförde åt den japanska underrättelsetjänsten. 

Japanerna hade betalat bra för att få information om anfallet mot Taranto i södra Italien i november 1940. Här led den italienska flottan ett betydande nederlag när britterna anföll från luften. ”Men varför var japanerna intresserade av Taranto?” undrade Popov.

”För att de givetvis vill ta reda på om och hur ett enda lyckat anfall från luften kan slå ut en stor del av fiendens flotta”, förklarade Johnny.

De båda männen var överens om att bakgrunden till japanernas intresse förmodligen var kampen mot USA om kontrollen över Stilla havet. Amerikanerna kunde alltså troligen vänta sig ett flyganfall i Stilla havet.

FBI anklagade Popov för omoral

När Popov kom till USA i augusti 1941 berättade han genast för FBI om både mikropunkten och japanernas anfallsplaner. Efter det hörde han inget mer från FBI, förrän organisationens agenter anklagade honom för att bryta mot den federala otuktslagen ”The Mann Act”.

Enligt denna lag fick ingen man föra en kvinna över delstatsgränserna i USA i syfte att utföra omoraliska gärningar. Något som de menade att Popov gjort när han bjudit sin älskarinna till Florida.

”Washington skojar inte, mr Popov”, sa FBI-agenten och hotade toppagenten med fängelse och deportering om han inte genast avbröt sin resa och återvände till New York. 

Åter i storstaden kallades Popov till möte med FBI-chefen J Edgar Hoover som skällde ut honom som om han var en skolpojke: ”Ni kommer hit och under sex veckor har ni jagat filmstjärnor, begått ett allvarligt lagbrott och försökt muta mina agenter! Det tänker jag inte finna mig i!”

Anfallet mot Pearl Harbor den 7 december 1941. Dagen efter förklarade USA krig mot Japan.

© New York World Telegram

Anfallet mot Pearl Harbor

Efter att Popov kastats ut från FBI:s högkvarter vägrade amerikanerna samarbeta med honom – istället blev han avlyssnad och skuggad vart han än gick. För att komma undan åkte han på kryssning till Brasilien. Den 7 december 1941 samlade fartygskaptenen alla passagerare i den vackra salongen.

Han bad dem vara tysta och höjde volymen på den knastriga radion:

”… luftangrepp mot flottbasen i Pearl Harbor. Detta är INTE någon övning!”

Det upphetsade radiomeddelandet gjorde Popov mycket förbryllad. Han hade ju själv för fyra månader sedan varnat amerikanerna för att Japan troligen planerade att anfalla Stillahavsflottan från luften. Hur kunde de då vara så oförberedda när angreppet kom?

Hoover slängde ut Popov

Nästa gång Popov mötte J  Edgar Hoover var FBI-chefen iskall. Han gjorde klart att den serbiske spionen inte skulle lägga sig i interna amerikanska angelägenheter och mötet slutade dramatiskt när Popov anklagade Hoover för att själv ta åt sig äran av att ha upptäckt mikropunkterna. Efter det tilläts inte Popov längre verka på amerikansk mark.

Popovs tid i USA var milt sagt ett fiasko och den knappa information han skickade hem till Abwehr under USA-vistelsen var till stor del påhittad. Amerikanerna hade aldrig gett honom information som kunde övertyga tyskarna om hans lojalitet gentemot Tredje riket.

Långt förhör hos Abwehr

Oviss om tyskarna fortfarande litade på honom beslöt han att träffa von Karsthoff i Lissabon. Där blev han utfrågad av specialutbildade förhörsledare om en mängd små och till synes oväsentliga detaljer för att kunna avslöja eventuella sprickor i hans historia.

Men Popov var en driven spion och en övertygande lögnare. Efter två dygns förhör släpptes han av tyskarna som tydligen var övertygade. De gick rentav med på att betala hans omkostnader. Dubbelagenten hade klarat sig.

Andra världskriget tog slut och detsamma gjorde Popovs spionkarriär. Informationen om mikropunkterna gav de allierade ett avgörande redskap för överföring av viktig information. Upplysningarna om attacken mot Pearl Harbor kunde ha ändrat krigsförloppet – om FBI hade samarbetat.

Nyhetsbrev från Allt om Historia.

Kanske är du intresserad av...