USS Monitor

Historiens första sjöstrid mellan två bepansrade fartyg fick stor betydelse för det amerikanska inbördeskriget. I mars 1862 vände svenskfödde John Ericssons unika farkost Monitor krigslyckan för nordstaterna.

När gryningen nådde viken Hampton Roads på Virginias kust, den 9 mars 1862, var läget för nordstaternas flotta desperat. Dagen innan hade deras värsta farhågor besannats, då deras segelfartyg av trä enkelt besegrats av det pansarklädda fartyget Merrimack (som byggts om på sydstatssidan och bytt namn till CSS Virginia). Korvetten Cumberland sänktes och fregatten Congress brändes. Bara mörkrets inbrott hade hindrat Merrimack från att orsaka ännu större skada. När dagsljuset återvände nästa morgon, ångade Merrimack fram för att fortsätta sitt angrepp mot blockadfartygen.

Kunde inte exportera

Det amerikanska inbördeskriget hade pågått i ett år utan att någon av de stridande parterna kunnat avgöra genom segrar på slagfältet. Sedan krigets början hade dock nordstaterna haft ett tydligt övertag på havet och upprättat en blockad av sydstaternas hamnar. Den för sydstaterna så viktiga exporten av bomull till Europa hade därmed stoppats. Inte heller kunde de importera vapen och ammunition i den stora omfattning som behövdes för att föra kriget vidare.

I flera månader hade det ryktats om att sydstaterna var i färd med att bygga ett pansarfartyg som skulle kunna göra processen kort med de träskepp som nordstaterna använde för sin så viktiga blockad. Om Merrimack hävde blockaden skulle styrkeförhållandena i kriget ändras i grunden.

Panik rådde hos ledningen

Det är ingen överdrift att säga att panik rådde hos krigsledningen i Washington. Inte minst eftersom man visste att det enda som eventuellt kunde stoppa Merrimack var en märklig farkost – den

betydligt mindre, fullständigt oprövade och mycket ifrågasatta pansarbåten USS Monitor, konstruerad av den excentriske svensken John Ericsson. Monitor hade byggts i all hast på bara 100 dagar och var så olik alla existerande farkoster att många hävdade att den inte ens skulle flyta. Det pansartäckta fartyget låg så lågt i vattnet att dess roterande kanontorn var det enda som stack upp. Konstruktionen var djärv, och skeppet kallades därför ”Ericssson’s folly” (Erics­sons dårskap) av elaka tungor.

Kritikerna var också nära att få rätt. Monitor höll faktiskt på att sjunka under färden mot Hampton Roads. Besättningen fick arbeta hårt för att hålla fartyget flytande, samtidigt som man improviserade fram lösningar på alla möjliga små och stora problem som uppstod under färden.

Besättningen var utmattad

Väl framme vid krigsskådeplatsen var besättningen på Monitor utmattad. De inte hade sovit på mer än två dygn och överallt hade de mött nedslående budskap: ”Merrimack är oövervinnerlig”.

Monitor stävade ändå ut i viken Hampton Roads och sökte upp Merrimack, som just skulle återuppta sitt anfall mot nordstaternas flotta. Historiens första sjöstrid mellan två ångdrivna, bepansrade fartyg kunde börja.

Mannen bakom Monitor föddes 59 år tidigare, i Långbanshyttan i Värmland. Redan som mycket ung började han skissa på en rad olika uppfinningar, bland annat en varmluftsmaskin som han menade skulle kunna ersätta ångmaskinen. Det var för att dra full nytta av denna uppfinning som John bara 23 år lämnade Sverige för gott, för att bege sig till England, där det fanns större möjligheter att hitta kapital till nyskapande industriprojekt.

Tiden i London blev dock svår. John Ericsson skissade på den ena banbrytande maskinen efter den andra – bland annat var han ledande i utvecklingen av de moderna propellrarna – men hade svårt att få gehör för sina ofta radikala idéer. I stället sattes han i fängelse efter att ha dragit på sig stora skulder. Trots motgångarna återkom den svenske uppfinnaren hela tiden, ständigt övertygad om sin egen förmåga.

Flyttade till New York

En avgörande framgång kom år 1839, då en skonare utrustades med en av John Ericssons propellrar och seglade från England till USA. Uppmuntrad av framgången flyttade John Ericsson till New York, där han med sedvanlig energi lanserade nya uppfinningar, dock med varierande framgång. Redan under sina första år i London på 1820-talet hade John Ericsson skissat på vad han menade skulle bli framtidens sjökrigsfartyg. Hans grundidé var att skapa pansarklädda fartyg utrustade med kraftiga kanoner, som hade motor och styrsystem placerade djupt under vattenytan, skyddade från fiendens angrepp.

Ville sälja till Napoleon III

I mitten av 1850-talet lät Ericsson göra en modell av ett sådant fartyg, en föregångare till Monitor, som han erbjöd den franske kejsaren Napoleon III. Denne tackade dock artigt nej.

När så det amerikanska inbördeskriget bröt ut, och nordstaterna började höra rykten om sydstaternas Merrimack, utlystes en konstruktörstävling för att ta fram ett fartyg som kunde konkurrera med deras jätte. Ericsson övertalades att ta fram sin gamla modell och ge sig in i anbudstävlingen.

Efter att ha svidande hård kritik från ledande officerare i marinen accepterades till sist Monitor, och bygget kunde hastigt påbörjas. Men ännu i gryningen den 9 mars 1862, var det få som på allvar trodde att den märkliga lilla farkosten skulle vara stridsduglig.

En oavgjord strid

Kampen mellan Merrimack och Monitor pågick i tre timmar. De två fartygen sköt på varandra från alla möjliga håll, men inga kanonkulor kunde tränga igenom de tjocka pansarplåtarna. Merrimacks artilleribefäl klagade till sist: ”Vi kan lika gärna försöka knäppa med fingrarna mot varandra”.

Merrimack var också utrustad med en ramm, vilken man använde för att försöka göra hål på Monitor. Ericssons fartyg visade sig dock vara betydligt smidigare, och kunde lätt svänga undan sin klumpigare motståndare. I teknisk mening slutade striden oavgjort, då ingen av de två kunde besegra den andra.

Efter striden togs Merrimack emot i triumf, då den ju fortfarande inte hade besegrats. I själva verket var dock det oavgjorda resultatet till fördel för nordstaterna. Merrimack var tills vidare neutraliserad, och blockaden av sydstaternas hamnar kunde fortsätta. Detta innebar i sin tur att nordstaternas industriella övertag kunde få fullt genomslag under de kommande krigsåren då alla de avgörande striderna fördes på land.

I Washington togs nyheten om att Monitor hade stoppat Merrimack emot med jubel. I ett slag blev John Ericsson en nationalhjälte, som under resten av sitt liv skulle hyllas för sin avgörande krigsinsats.

Samtidigt innebar slaget mellan Monitor och Merrimack att en ny era inletts i sjökrigens historia. Nyheten om de två pansarfartygens kamp spreds över världen; en kort tid efteråt ställde den brittiska flottan in all produktion av krigsfartyg i trä.

LÄS MER: Propellerns pionjär och Monitors mästare av Björn Hallerdt (2003) ● Monitor av James T DeKay (1999)

Nyhetsbrev från Allt om Historia.

Kanske är du intresserad av...