Lasse i Gatan

I krig har alla medel ansetts tillåtna – även sjöröveri. Det visste Karl XII som under stora nordiska kriget (1700–21) utfärdade kaparbrev till flera svenska skeppare. Allra mest framgångsrik blev en kapten på Västkusten, känd som Lasse i Gatan och snart adlad Gathenhielm.

Styrmannen manade på sin besättning men trots god vind i seglen knappade det svenska piratskeppet in avståndet. Snart låg hon i linje med handelsfartyget och var beredd att avfyra sina pjäser.

De tända luntorna behövde dock inte tas i bruk. Vid åsynen av det svenska piratskeppet Vinthunden gav det danska fartyget upp utan strid. På den svenska båtens däck syntes en nöjd sjörövarkapten höja näven i en segergest. Med den andra handen höll han hårt i relingen, för att inte förlora balansen. Det var det femte handelsskeppet som Lars Gathe kapade på försommaren 1711. Trots att Lars från Onsala socken endast var 22 år gammal var han redan en legend på Västerhavet. Hans namn var lika fruktat som Karl XII:s, den svenske krigarkungen som gett honom rätten att kapa.

50 piratskepp

Lars Gathe – eller Gathenhielm som han hette efter upphöjningen till adligt stånd – styrde över en svensk piratflotta med uppemot 50 fartyg under det så kallade stora nordiska kriget. Det var ett krig som utspelades i norra och östra Europa 1700–21 och som hade sina orsaker i de nordiska ländernas allianspolitik. Danmark-Norge var allierat med Sachsen-Polen och Ryssland.

År 1700 utsatte Polen staden Riga för en sachsisk-polsk belägring medan ryssarna marscherade mot Narva, som var svenskt. Samtidigt angrep Danmark furstendömet Holstein-Gottorp och Sverige ryckte in till områdets försvar eftersom man var i allians med det lilla riket.

När den unge svenske kungen Karl XII – han var bara arton år gammal – beslöt att göra en undsättningsoperation till Narva i oktober 1700, bröt det stora kriget ut. 18 år senare var den svenske kungen död och den svenska stormaktstiden över. Bakom Sveriges handlande i stora nordiska kriget låg handelspolitiska skäl. Sverige ville med alla medel bevara kontrollen över den lukrativa Östersjöhandeln. Man behövde inkomsterna för att hålla ställningarna och bevara provinserna.

Stred på tre fronter

Från och med 1710 bedrev Sverige ett trefrontskrig till havs. I öster försökte Sverige upprätthålla kontrollen över viktiga havsområden gentemot Ryssland.

I söder patrullerade svenska fartyg dag som natt eftersom man fruktade en dansk landstigning i Skåne. Den tredje fronten låg i väster med huvudbasen i Göteborg.

Problemet var att den tredje fronten saknade krigsskepp. Karl XII:s lösning blev att skapa en svensk civil kaparflotta. Han delade ut kungliga tillstånd för kaperiverksamhet till privata entreprenörer. Det låg på redarna och kaptenerna att skaffa fram besättning och fartyg.

Från Helsingfors i öster till Strömstad i väster seglade totalt runt 150 civila kaparfartyg. Huvuddelen kom från Göteborg och kontrollerades av en man: Lars Gathe. Under höjden av sin karriär stod han antingen själv som ägare till eller var delägare i omkring 50 fartyg, som alla var involverade i sjöröveri.

Lönsamt sjöröveri

Lars Gathe föddes 1689 på gården Gatan i Onsala socken i Halland. Fadern Anders Börjesson Gathe (död 1710) var redare och ägde flera fartyg, repslageri och båtvarv. När fadern gick bort 1710 använde Lars, tillsammans med två bröder, arvet till att sätta igång en omfattande kaperiverksamhet längs västkusten.

På försommaren 1711 kryssade Lars Gathe med Vinthunden i Västerhavet och lyckades föra sammanlagt fem utländska fartyg till hamnen i Göteborg.

Utöver att kapa norska och danska skepp var Lars Gathe och hans kollegor ute efter engelska och nederländska skutor som bedrev handel med Ryssland. Även franska och tyska skepp kapades.

De beslagtagna fartygen fördes till svenska hamnar och rannsakades där av amiralitetsdomare. Domarna avgjorde om det varit rätt att lägga beslag på skeppet och hur vinster skulle fördelas mellan kronan och den inblandade kaparen.

Det var inte bara skeppens varor som piraterna tjänade pengar på. Besättning och passagerare hölls i förvar i Göteborg och bevakades av marinens personal. Fram till 1716 hade kaparna rätt att själva förhandla med de utländska rederierna om lämpliga lösesummor.

Framgång födde framgång. År 1711 gifte sig Lars Gathe med Ingela Hammar, dotter till en inflytelserik skeppare i Göteborg. Tack vare kaperierna och giftermålet med skeppardottern tog Lars Gathes karriär fart på allvar.

Tillsammans med sin bror Christian blev Lars lika rik som de förnämsta medlemmarna av Göteborgs köpmannasocietet. Ett tecken på deras sociala avancemang är att de fick betala skatt för att de ägde peruker. Något som annars bara adel och köpmän, högre officerare och tjänstemän, bokhållare, lektorer och skolmästare samt hantverksmästare behövde göra.

En handikappad kapare

Trots en omfattande legendbildning om Lars Gathe som en äventyrlig sjöhjälte var inte hans roll i kaperierna den djärve sjökaptenens som vare sig fruktade havets vågor eller fiendens kanonsalvor.

I likhet med sin far valde han redarens bana, inte sjömannens.

Det var bara under de första åren som han deltog i operationer ute till havs. En orsak till att Lars valde att bli en landkrabba var att han hade svårigheter att gå och hålla balansen.

Hans vänstra lårben var 3,5 cm kortare än det högra. Ju äldre han blev desto mer stryk tog höfterna. I februari 1716 var han så dålig att han inte kunde ta sig upp till familjens bänk på läktaren i Onsala kyrka. Han fick istället en egen bänk nere i kyrkan ”emedan han ej väl förmår att gå uppför trapporna på läktaren”. Den 25-årige sjökaptenen gick med kryckor.

”Regerar som en turk”

Trots handikapp gick det bra för den unge redaren. På bara några år lyckades han bygga upp ett kaparimperium med uppemot 50 fartyg verksamma i Västerhavet och Östersjön. Den fjärde april 1717 skrev guvernören i Göteborg, Carl Gustaf Mörner, till den svenske kungen Karl XII: ”Gathenhielm regerar som en turk; alla hans fartyg äro i sjön”.

Lars Gathe hade vind i seglen. Tack vare kaperierna var han den 14:e rikaste borgaren i Göteborg. År 1715 upphöjdes dessutom han och brodern Christian till adelsståndet och bröderna kallade sig nu Gathenhielm.

Men sjukdomen hann i kapp den snabbseglande piratkungen. År 1718 gick det inte längre. Lars Gathe dog invalidiserad av bentuberkulos – blott 28 år gammal.

Efter mannens död tog hustrun Ingela Gathe över verksamheten. Hon hann inte göra så mycket när det gällde själva sjöröveriet. Med Karl XII:s död 1718 och freden i Nystad 1721 upphörde också kaperierna. Hon fortsatte dock som redare ochx bidrog till att skapa legenden om ”Lasse i Gatan”, Västerhavets kung.

Publicerad i Allt om Historia 11/2013

Nyhetsbrev från Allt om Historia.

Kanske är du intresserad av...