För mycket våld och sex i sagorna
För våldsamma, för oanständiga och alldeles för torftigt språk. Kritiken var inte nådig när bröderna Grimms sagor kom ut – men bröderna visste hur man vände fiaskot till succé ...
I originalsagan kysser inte prinsessan grodan.
Den 21 december år 1812 kom böckerna från tryckeriet. De lyckliga bröderna Jacob och Wilhelm Grimm, då 27 respektive 26 år, kunde äntligen beskåda de 900 exemplaren av sitt debutverk, sagosamlingen Kinder- und Hausmärchen (ungefär Sagor för barn och hushåll).
Flera års hårt arbete var fullbordat. Nu återstod bara att vänta på omvärldens reaktioner. De två bröderna hade alltid hyllats som briljanta av sina lärare och mentorer. Därför var de inte alls beredda på de hårda omdömen som följde. Försäljningen av böckerna gick visserligen relativt bra redan från början. Men kritiken!
Texterna är i det närmaste oläsliga, menade en skribent. Samlingen består av ”rent skräp”, skrev en annan. Alla undrade också: Vem riktar sig detta egentligen till – barn eller vuxna? Vilka barn mår bra av att höra berättelser med sådan brutalitet, för att inte tala om de sexuella inslagen, som ju är rent stötande?
Rapunzel blev gravid
Grimms sagor var med andra ord väl magstarka för det tidiga 1800-talets bildade borgerlighet. I berättelsen om Rapunzel har en vacker flicka låsts in i ett torn av en elak häxa. Hon släpper ner sitt långa hår för att hjälpa en vacker prins in i tornet. Genast ligger de tillsammans, och hon blir snart gravid, utan att själv förstå riktigt vad som hänt.
I en annan saga låter den vackra Snövits egen mor föra ut henne i skogen för att mörda henne. I sagans slut får Snövit sin hämnd och tvingar modern att dansa sig till döds i glödande järnskor.
Askungens styvsystrar högg av sig häl och tår för att glasskon skulle passa på foten men prinsen lät sig inte luras.
Askungens styvsystrar skar av tår
I Askungen är de elaka styvsystrarna så desperata i sina försök att få sina fötter att passa i glasskorna att de skär av sig sina egna tår. I en annan berättelse hugger en kvinna huvudet av sin svärson och skär dennes kropp i små bitar innan hon kokar honom i en gryta och serverar bitarna till sin make.
Som om inte det makabra innehållet var tillräckligt ansågs den korthuggna stilen oskön. Hela samlingen var också tyngd med fotnoter. Bröderna hade försökt tillfredsställa både forskare och vanliga läsare, men nu verkade ingen vara nöjd.
Jacob och Wilhelm Grimm
Jacob och Wilhelm Grimm växte upp i en barnrik familj. Större delen av sin barndom tillbringade de i den lilla staden Steinau, där deras far var inflytelserik jurist.
I efterhand beskrev de sin tidiga barndom som idyllisk. De älskade den tyska naturen, och tog långa promenader genom skogslandskapet runt staden.
Idyllen fick ett drastiskt slut när storebror Jacob var 11 år. Då avled fadern i lunginflammation, och genast föll det på de två pojkarna att kliva fram som familjens framtida försörjare.
De två tog uppgiften på stort allvar och började genast studera hårt. Det gav dem inträde till det prestigefyllda gymnasiet i staden Kassel. Där delade- de två bröderna rum, och blev än mer oskiljaktiga. Som relativt fattiga fick de två tydligt känna av ojämlikheterna i samhället. Deras status var låg, och de var ständigt på svältens gräns.
Porträtt av bröderna Jacob och Wilhelm Grimm med bok från 1892 infälld.
Till råga på allt fick de bättre bemedlade klasskamraterna alla stipendier som skolan hade att dela ut. Bröderna Grimm, som verkligen skulle ha behövt pengarna, blev utan. Senare skulle de hävda att dessa orättvisor hade gjort dem gott, eftersom de då lärde sig att arbeta flitigt.
Studerade medeltida tysk litteratur
Båda två lämnade gymnasiet som de främsta i sin klass, och kunde fortsätta till universitetet i Marburg. Där inträffade vändpunkten i brödernas liv, när de togs om hand av professorn i juridik, Friedrich von Savigny. Han väckte deras intresse för att studera medeltida tysk litteratur.
Vid denna tid bestod Tyskland av närmare 200 olika furstendömen. Genom von Savigny blev bröderna Grimm en del av en rörelse som ville att det tyska folket skulle förenas i en nation. För att skapa en tysk identitet behövde forskare, tänkte man då, undersöka nationens rötter, dess ursprungliga språk och litteratur.
Bröderna Grimm kastade sig in i arbetet med liv och lust. Snart specialiserade de sig på att samla in folksagor, som de såg som ett äkta uttryck för det tyska folkets nationalsjäl.
Denna själ hotades av den franska kulturen, menade man, vilket blev tydligt i en tid då Napoleon Bonapartes arméer fullständigt dominerade Europa. Att samla in berättelser från det tyska folkdjupet blev då en nationalistisk motståndshandling.
Wilhelm Grimm skrev om sagorna
När brödernas första sagosamling publicerades, år 1812, hade deras mor dött. Det innebar att Jacob och Wilhelm fullt ut blev ansvariga för familjens ekonomi.
Kanske var det därför den yngre av bröderna, Wilhelm, snart satte sig ner för att bearbeta sagorna i grunden, tydligt påverkad av den hårda kritik som den första utgåvan mött. Särskilt såg han till att tona ner alla sexuella inslag i sagorna, samtidigt som han bemödade sig om att stöpa om dem i en vackrare form.
Den engelske författaren Charles Dickens läste Grimms sagor som barn och blev förälskad i Rödluvan.
Språket blev mer välljudande, ”sagoaktigt”, och dialog lades till. Ord som ”prins”, ”prinsessa” och ”fe”, som ansågs franskinspirerade, togs bort, och ersattes med mer tyskklingande ord som ”kungason”, ”kungadotter” och ”trollkvinna” (”zauberin”). Våldet fick dock i huvudsak vara kvar. I flera fall förstärktes brutaliteten i berättelserna till och med i de nya utgåvorna.
Grimms sagor spreds över världen
För att göra det hela mer tilltalande började man också illustrera sagorna, vilket ökade deras slagkraft. År 1825 gav de två bröderna ut en specialversion, med femtio av de mest kända berättelserna, tydligt riktade till barn.
Snart visade det sig att Grimms sagor kunde slå an världen över, oavsett deras påstått lokaltyska ursprung. Tidigt blev The Grimm Fairy Tales självklar läsning för barn i Storbritannien.
Charles Dickens berättade till exempel senare om hur förtrollad han blivit av de märkliga, dramatiska och brutala sagorna. Bland annat blev han som liten förälskad i Rödluvan, och dagdrömde länge om att en dag få gifta sig med henne.
Forskningsprojekt
Bröderna såg dock sagosamlandet i första hand som ett forskningsprojekt. Men i efterhand har det visat sig att de fuskade en hel del för att få till de resultat de ville.
Sagorna, som skulle vara tyska och folkliga, och som påstods vara insamlade efter att de lyssnat på vad bönder och enkla arbetare berättat, hade i många fall franskt ursprung. Åtskilliga av brödernas källor var aristokrater eller övre medelklass. Detta maskerade bröderna medvetet i sina källhänvisningar.
Jacob och Wilhelm Grimm blev 78 respektive 73 år. De slutade sina dagar som berömda män. I dag finns deras sagor översatta till mer än 160 språk.