9 godsaker med historia

Popcorn uppfanns omkring år 3600 f.Kr

• Uppfinnare: Okänt
• Plats: Mexiko
• Tid: Omkring 3600 f Kr

Arkeologer har funnit rester av popcorn i Mexiko som kunnat dateras till omkring 3600 f Kr.

När Christofer Columbus besökte Västindien såg han kvinnor bära poppad majs som halsband.

Men som snacks blev den poppade majsen inte populär förrän i mitten av 1800-talet i USA. Då framställdes de i grytor över öppen eld och kallades för pearls eller nonpareil.

I slutet av 1800-talet uppfanns en popcornmaskin av Charles Cretors. Den flyttbara maskinen, som var ångdriven, blev snabbt ett vanligt förekommande inslag på marknader.

Förutom att poppa majs kunde man även rosta jordnötter i den.

Popcorn blev mycket populära snacks. Det var något alla hade råd med. Kornen såldes på biografer och även på teatrar i USA.

Under depressionen på 1920-talet var popcornproduktion en av få branscher som gick riktigt bra.

Det dröjde innan trenden spreds till Europa, och i Norden tog försäljningen inte riktigt fart förrän efter andra världskriget.

När tv:n så småningom fick sitt genombrott minskade popcornförsäljningen, men den ökade igen på 1980-talet när det blev möjligt att poppa popcorn i mikrovågsugnar.

Marshmallows kommer från det gamla Egypten

• Uppfinnare: Okänt
• Plats: Egypten
• Tid: Omkring 2000 f Kr

Marshmallows fanns redan i det forna Egypten 2000 f Kr. Namnet kommer från läkemalvan som heter marsh mallow på engelska.

"Marsh" betyder "träsk" och förklarar att växten trivs i den miljön. Saven från läkemalvan hade flera medicinska egenskaper som gjorde den lämplig för både utvärtes och invärtes behandling av inflammationer, bland annat mag- och tarmkatarr och bronkit.

Marshmallows fungerade ursprungligen som medicin och saven pressades ur växten innan den blandades med nötter och honung.

Hur och när marshmallows först dök upp i Europa är inte känt. Men man vet att under 1800-talets första hälft tillverkades marshmallows i konfektyraffärer i Frankrike.

Saven av läkemalva vispades upp till en fluffig massa, och såldes som en porös mjuk dessert gjord av torkade malvarötter med socker, vatten och äggvitor.

Desserten kallades för Pâté de Guimauve och ansågs exklusiv då den tog två dagar att tillverka.

I slutet av 1800-talet kom massproduktionen igång. Samtidigt ändrades receptet. Läkemalvan ersattes med gelatin.

Majsstärkelse lades till för att snabba på processen, och den speciella marshmallowformen skapades.

Ungefär femtio år senare, 1948, förbättrades tillverkningsprocessen ytterligare, tack vare amerikanen Alex Doumak som skapade en maskin som kunde blanda till massan, pressa ut den genom tuber och skära den i bitar. Samma process används än i dag.

Karameller var apotekarnas uppfinning

• Uppfinnare: Okänt
• Plats: Mellanöstern eller Indien
• Tid: Okänt

Kandisocker, eller bröstsocker som det också brukar kallas, har tillverkats i flera tusentals år. Men vem som uppfann det och var det började användas är osäkert.

Det sägs att det var en apotekare som experimenterade fram kandisockret.

I många källor anges Persien som ursprungsplats, ibland Indien. Tillverkningsprocessen av godissocker finns beskriven i arabiska skrifter från 800-talet.

Kandisockret finns också omnämnt i dikter av den persiske poeten Jalal-ad-Din Rumi som var bosatt i Turkiet i mitten av 1200-talet.

Men med tanke på att rörsockret, som bröstsockret tillverkades av då, spreds från Indien och Kina via araberna till länderna runt Medelhavet, är det mest troligt att det ursprungligen kom från Indien.

Ordet "kandi" i kandisocker kan ha nått oss via den arabiska varianten av ordet khanda som är en benämning på sanskrit för en indisk sockerberedningsprocedur.

Innan kandisockret blev populärt som godis såldes det som medicin på apotek runt om i Europa. Det ansågs bota halsont och hosta. Därav den skandinaviska benämningen bröstsocker.

Pretzels uppfanns av munkar

• Uppfinnare: Klostermunkar
• Plats: Europa
• Tid: Omkring år 500

Salta kringlor, som också säljs under namnet "Pretzel" kallades ursprungligen för pretiola, vilket betyder "små belöningar" på latin. Enligt en sägen ska salta, mjuka kringlor ha uppfunnits av en munk i Italien under tidig medeltid.

Han gav dem till barn som belöning för att de hade lärt sig sina böner. Utformningen av kringlan ska symbolisera två armar som hålls i ett kors framför bröstet.

Den allra tidigaste bilden av en kringla härrör från 1100-talets Frankrike. Därför har en del dragit slutsatsen att de salta kringlorna uppfanns i ett franskt kloster.

Andra hävdar att de ursprungligen var ett slags nattvardsbröd som delades ut i ett grekiskt kloster för drygt tusen år sedan.

Kringlan är sedan 1100-talet en symbol för bagare i Tyskland, och inom kristen symbolik representerar knuten i kringlan två händer knäppta i bön och de tre hålen står för treenigheten. På 1600-talet blev kringlan även en symbol för odödlig kärlek.

I slutet av 1700-talet tog tyska, kristna migranter med sig traditionen att baka salta kringlor till USA. Det var där de så småningom kom att omvandlas till de små, hårda, salta kringlor och pinnar som i dag säljs som snacks.

Chokladkakan uppfanns av en engelsman

• Uppfinnare: Joseph Fry
• Plats: Bristol i England
• Tid: 1847

Kakaobönor, som choklad tillverkas av, användes redan av aztekerna, fast då som handelsmynt. Av bönorna tillverkades också en dryck där de blandades med vanilj, honung, spansk peppar och majsmjöl.

Drycken som färgades med röd växtsaft hette xocolatl. En sammansättning av orden xococ som betyder bitter och atl som betyder vatten. Kakaon tog sig till Europa med spanjorerna på 1500-talet.

I Europa användes bönorna till en egen variant av dryck som blev känd som chocolate. Däremot tillverkades den första chokladkakan inte förrän 1847.

Mannen som uppfann den hette Joseph Storrs Fry och bodde i Bristol i England.

Det tog ytterligare några år innan mjölkchokladen uppfanns av Daniel Peter i Schweiz år 1875. Vidare förädling bidrog schweizaren Rodolphe Lindt med fyra år senare när han kom på en metod att göra chokladen len och slät i konsistensen. Metoden kallas "conchning" och används än idag.

Den går ut på att låta flytande choklad­massa tumlas runt med kulor av metall eller trä så att partiklarna mals ner till en finkornig massa. Sam­tidigt reduceras oönskade smak­ämnen i chokladen.

Amerikan lanserade det första kommersiella tuggummit

• Uppfinnare: John B Curtis
• Plats: USA
• Tid: 1848

Behovet av att ha något att tugga på verkar ha uppstått tidigt i många olika kulturer. I Skandinavien tuggades kåda under tidiga stenåldern, i forna Grekland bark från mastixbusken.

Aztekerna och mayafolket tuggade på naturgummi och eskimåerna på späck. I Sydamerika användes kokablad och i Kina ginseng­rötter. Indierna tuggade betelnötter och Nordamerikas ursprungsbefolkning använde tobaksblad.

Förmodligen var tuggandet en försök att förbättra andedräkten genom att rengöra tänderna, eller att stilla hungern.

Det första kommersiella tuggummit kom 1848. Det bestod av paraffin­vax och kallades The State of Maine pure spruce gum. Från 1860-­talet tillverkades tuggummin av chicle­gummi, ett rågummi från sapotillträd i regn­skogarna i Central­amerika. Det såldes i smala skivor som Adams New York chewing gum 1871.

Storskalig tillverkning kom igång i USA kring 1900, men riktigt populärt blev inte tuggummit förrän vid mitten av 1900-talet. Sedan spred det sig vidare till Europa och på 1960-talet byttes naturgummit ut mot syntetiska gummibaser för att göra tillverkningen billigare.

Vingumminas ursprung är okänt

• Uppfinnare: Okänt
• Plats: Europa
• Tid: Tidigt 1900-tal

Dagens ­gelé­godis har föregångare som japanska riskarameller och turkisk marmeladkonfekt. Gelégodis är även besläktat med sylt och gelé. Men vem som egentligen utvecklade gelégodiset i dess olika former är i de flesta fall okänt.

Vingummi uppfanns 1909, och innan dess fanns både geléhallon och sega råttor. Det mest populära gelégodiset skapades dock av tysken Hans Riegel.

Han grundade företaget Haribo, vars namn är en kombination av de två första bokstäverna i hans förnam och efternamn, samt de två första bokstäverna i hans hemstad Bonn.

Hans Riegel började tillverka färglösa, hårda karameller i en kopparkittel hemma i sitt kök. Karamellerna sålde ganska bra, men inte riktigt så bra som han önskade.

Efter några år kom han på hur han skulle få godiset att bli mjukt med hjälp av gelatin. Han formade också godisbitarna till små björnar, och kallade dem för "dansande björnar", vilket blev en hit.