Nazityskland vann första OS-guldet

I januari är Sverige värd för VM i handboll. Alla matcher spelas förstås inomhus, men det första internationella handbollsmästerskapet avgjordes faktiskt på en genomblöt fotbollsplan i Nazityskland.

Det är en regnig augustidag i Berlin 1936 och temperaturen har sjunkit till 14 grader. Kring den nybyggda Olympiastadion vajar hakkorsflaggor i den lätta vinden. Sommar-OS pågår för fullt i Tysklands huvudstad.

Trots det dåliga vädret har publiken slutit upp och inne på arenan är det nästan fullsatt. På en gräsmatta, stor som en fotbollsplan, ska historiens första stora mästerskapsfinal i handboll avgöras.

Vid den här tiden är handboll ingen självklar inomhussport. Den variant av spelet som på prov tagits med på OS-programmet 1936 spelas utomhus med elva man i varje lag. I finalen möts Tyskland och Österrike.

Tyskarna firar

Domaren blåser igång matchen, men regnet fortsätter att falla. Planen är genomblöt, spelarna är det snart också. Flera av dem halkar i gräset. Bollen, också den våt, tycks omöjlig att greppa. Ändå lyckas hemmanationen till slut vinna med 10–6 och tyskarna kan fira det första historiska OS-guldet i handboll.

Tre år senare kommer Adolf Hitler att skicka ut både tyskar och öster­rikare i världshistoriens blodigaste krig. Av de tyska spelare som kliver upp på prispodiet för att ta emot sina guldmedaljer denna dag kommer fem stupa i striderna. Ännu hårdare drabbas det österrikiska laget. Åtta av spelarna dör före krigsslutet – på slagfält i Ryssland och Ukraina.

Andra världskriget tvingade också de olympiska spelen till ett tolv år långt uppehåll. När de anordnades på nytt, i London 1948, hade handbollen strukits från programmet. Kanske för att regnet på finaldagen i Berlin hade visat på utomhushandbollens väderkänslighet. Mer troligt är dock att det var spelets begränsade spridning som låg bakom beslutet. 1936 hade bara sex lag anmält sig till turneringen.

Det sägs ibland att handbollen fick vara med i Berlin­olympiaden eftersom det var Adolf Hitlers egen favoritsport. Men det påståendet måste tas med en nypa salt. ”Führern” var inte känd för sitt stora idrottsintresse – och OS-programmet bestämde han inte över. Det gjorde istället den Internationella olympiska kommittén, och på handbollsförbundets begäran beslutade de att den nya lagsporten skulle få en chans att visa upp sig.

Högljudda protester

Propagandaminister Joseph Goebbels hävdade att Tyskland var handbollens ursprungsland – och därför ansågs det kanske passande att sporten skulle få möjlighet att visa upp sig på hemma­plan. Goebbels utspel möttes dock av högljudda protester från Danmark, som på goda grunder gjorde anspråk på att vara handbollens riktiga hemland.

Föregångare till handbollsspelet har funnits i flera tusen år – lika länge som människor kastat bollar till varandra. Både greker och romare roade sig under antiken med bollspel som har vissa likheter med modern handboll, och bollkastandet fortsatte under medeltiden. Något gemensamt regelsystem för dessa spel fanns dock inte.

Liksom många andra sporter föddes den moderna handbollen under 1800-talet, och det skedde i skolmiljö. Snarlika bollspel förekom på flera håll i Europa, men det var två danskar som gav sporten fastare form.

En av dem, Holger Nielsen, förtjänar ett särskilt omnämnande. Denne gymnastiklärare var en av tre danskar som deltog vid de allra första olympiska spelen i Aten 1896. Där tog han medalj i både sabelfäktning och skytte. Dessutom ställde han upp i diskustävlingen, dock utan att nå prispallen.

Rektorn förbjöd fotboll

Det sägs att Nielsen uppfann handboll 1898, sedan skolans rektor förbjudit sina elever att sparka boll på skolgården. Idrottsläraren ska ha löst problemet genom att istället låta pojkarna kasta bollen till varandra. Om det verkligen gick till på det viset är dock inte säkert.

Oberoende av Nielsen ska en annan dansk lärare, R N Ernst, också ha låtit sina elever spela handboll ungefär samtidigt. Det var dock Holger Nielsen som nedtecknade handbollens första regelsystem. Det gavs ut 1906, och året därpå spelades en av de första handbollsmatcherna.

Då mötte Nielsens egen skola Ordrup ett skollag från Helsingör. Pojkarna från Helsingör förlorade med 21–0, men kunde möjligtvis trösta sig med att det var motståndarnas tränare som hade bestämt reglerna.

På 1920-talet gjordes en regeländring. Handbollen hämtade inspiration från basketboll och det blev nu tillåtet att dribbla genom att studsa bollen i marken. 1928 bildades också det första internationella handbollsförbundet.

När handboll upptogs på OS-programmet 1936 var sporten alltså relativt ny. Utomhusvarianten var länge vanligast i Tyskland, medan de skandinaviska länderna föredrog inomhushandboll. Att spela inomhus hade förstås många fördelar. Spelet blev oberoende av väder och vind, och kunde utövas året runt – även under kalla vintermånader.

Comeback vid OS i München

Det var denna variant av sporten som spelades när handbollen gjorde comeback i OS 1972. Det var inte längre länderna i Nordeuropa som dominerade utan de kommunistiska staterna i Östeuropa som plockade hem medalj efter medalj i både VM och OS. Dominansen bröts först med Berlinmurens fall och kommunismens sammanbrott. När de stora statliga idrottssatsningarna i dessa länder kom av sig tog Västeuropas länder över. Sveriges landslag blev framgångsrikt, och i Tyskland och Spanien fanns väletablerade proffsligor dit världsstjärnorna sökte sig.

Handbollen blev också en populär tv-sport tack vare högt tempo, fysiskt spel och spektakulära mål. Och med tv-tittarna kom pengarna. I takt med att proffsligorna växte etablerade sig Spanien, Frankrike och nygamla stormakten Tyskland i världstoppen. Dessutom började länder som Tunisien, Egypten, Sydkorea och Brasilien visa ökat intresse för sporten.

Därför är bredden i internationell handboll i dag större än någonsin.

Enligt Internationella handbollsförbundet finns det 31 miljoner spelare i 183 olika länder. Europa dominerar fort­farande stort, men handbollen har blivit global.

Nyhetsbrev från Allt om Historia.

Kanske är du intresserad av...