Tulpaner bakom första finansbubblan
Under 1630-talet ökade efterfrågan på de exotiska tulpanerna så snabbt i Nederländerna att en spekulationsbubbla blåstes upp. Blomlökarnas värde steg i raketfart – en lök kunde kosta som ett fint hus.
Sedan värdshusvärden Wouter Winckel avlidit såldes hans löksamling för att få in medel till att försörja den dödes sju barn. Auktionen stod en råkall februaridag 1637, en vild budgivning följde och när den var färdig hade barnen Winckel blivit 90 000 gulden rikare. Barnen fick cirka 13 000 gulden var, ungefär vad en hantverkarfamilj tjänade på 40 år.
Lökarna som sålts var inga vanliga lökar, utan tulpanlökar, som år 1637 var värda mer än sin vikt i guld. Samma vecka sprack den så kallade tulpanbubblan och många som räknats som rika blev i ett slag utfattiga.
Nederländerna var en annorlunda stat vid 1600-talets början. Landet var republik och de protestantiska invånarna ansågs trista, arbetsamma och stränga.
Men nederländarna var inte bara strama republikaner utan också slipade affärsmän. De var nyfikna på de nymodigheter som kom till Europa från Amerika och Indien. De hade råd att samla på vackra och dyra saker eftersom Nederländerna var ett av kontinentens rikaste länder.
Snabbt populär
Tulpanen kom troligen till Holland 1562. Köpmannen som tog emot de första lökarna visste inte vad han skulle tro om dem och hans husa stekte dem i olja och vinäger. Men blomman blev snabbt populär. Botanisten Carolus Clusius älskade den för dess skönhet, härdighet och för att ständigt nya varianter kunde korsas fram.
Tulpanen var vid denna tid inget för vanligt folk, de som hade råd med detta dyra intresse var finsmakare och grupper som kallades lief-hebbers. Det var lärda och rika sällskap som kände varandra genom brev och middagar. Deras intresse för tulpaner medförde dock vissa risker. Clusius utsattes vid två tillfällen för inbrott då hundratals av hans dyrbara lökar stals.
Marknadsplats i Haarlem på 1600-talet. I början var tulpaner ett dyrt intresse för finsmakare, men snart lockades medelklassen att delta i handeln.
Sällsynt och dyr
Många odlade tulpaner för att de var vackra, inte för att tjäna pengar. Men lökarna var få eftersom de var svåra att massproducera. Efterfrågan gjorde tulpanerna dyrbara vilket lockade fler att börja odla dem. Många amatörodlare var rena skojare, som hoppades kunna tjäna stora pengar på blommor.
På 1630-talet tog tulpanhandeln fart. Odlarna blev fler och de yngre började sälja enklare lökar billigare. Förr såldes lökar per blomstersäng, vilket var enormt dyrt, men nu såldes de per korg, per lök eller per "ess" (0,05 gram).
Förmögen på lökar
Wouter Winckel hörde till denna grupp av nya odlare. Han var en enkel krögare med sju moderlösa barn att försörja. Han började handla med lökar för att sätta mat på bordet. Som tur var hade han näsa för affärer och vid sin död hade handeln med tulpanlökar gjort honom till en av landets rikaste män. Hans rikedom fanns dock inte i en skattkista, den fanns i jorden.
Tulpanhandeln lockade alltfler medelklassmänniskor att delta i lökhandeln. Många litade på ryktena om att man kunde göra snabba och sagolika vinster på tulpaner.
Köpslog på krogarna
Nykomlingarna på tulpanmarknaden kallades floristen. De köpslog om tulpaner för deras höga värde, inte för deras skönhet, och gjorde affärer på stimmiga krogar. Längst in i myllret av rökande, drickande och ätande gäster pågick tulpankommersen. Tulpanhandlarna bildade små klubbar.
Deras självtillit blandades med oro när de bjöd allt högre priser för allt färre lökar. Salongsberusade skrev de upp bud och motbud på griffeltavlor och firade sina köp med några stadiga flaskor vin.
Genom denna typ av handel sköt efterfrågan i höjden eftersom man konkurrerade om få
lökar. Det medförde att även enstaka lökar kunde kosta en förmögenhet. Enkla lökar man tidigare slängt på sophögen blev nu dyrbara. De kom därför att köpas för annat än pengar, exempelvis som när tre lökar byttes mot ett hus 1633.
Alicia Vikander har en av huvudrollerna i filmen Tulpanfeber.
Började köpa omogna lökar
År 1635 skedde någonting viktigt som gjorde Winckel rik. Folk började då köpa lökar som fortfarande låg i jorden, men det innebar att man handlade med framtida, osäkra, vinster för pengar som köparen själv möjligen hade i framtiden.
Priset sattes alltid i tron att det skulle fortsätta stiga, vilket gjorde att man gärna sålde omogna lökar vidare för än högre priser och sedan vidare och vidare i allt högre takt.
Människor spekulerade alltså med pengar de inte hade om lökar de inte sett – deras rikedomar fanns bara på pappret. Det ovanliga med Winckel var att han faktiskt ägde och kunde röra vid sina lökar.
Det gällde inte de handlare som på unkna krogar handlade med skuldebrev och mellan sig skapade kedjor av köpare och säljare där allt hängde på att lökarna skulle fortsätta vara värdefulla när de togs upp ur jorden. Men så länge priserna steg verkade det fungera.
Hösten 1636 gjorde tulpangalenskapen skäl för sitt namn. Alltfler låste sig i spekulationshandelns kedjor. Hur många det rörde sig om är oklart, enligt en uppskattning deltog cirka 5 000 av Nederländernas befolkning på två miljoner invånare. När fler handlade steg priserna än snabbare – enskilda lökars värde kunde tredubblas på en vecka, rentav på en dag, trots att de faktiskt bara dög för trädgårdsodling.
Tulpanmarknaden utplånades
I februari 1637 kom kraschen. Priserna upphörde att stiga. En lök såldes i januari 1637 för 10.000 gulden, vilket motsvarade priset på ett hus i Amsterdams finare kvarter med trädgård och stall.
Handlarna trodde först att den avbrutna prisstegringen var tillfällig. Samtidigt började många lite trevande ändå sälja sina lökar. När vissa började sälja följde andra efter och sedan alltfler. Plötsligt grep en vild panik omkring sig som spred sig över hela Nederländerna.
Tulpanmarknaden utplånades över en natt. När alla sålde och ingen ville köpa, inte ens de gamla finsmakarna, störtdök priserna. Många handlare hade sålt allt de ägde för att köpa lökar och var nu djupt skuldsatta. När kraschen blåst över var tulpanlökar inte värda mer än andra växter.
Ny film om bubblan
Den 14 juli har filmen Tulpanfeber med Alicia Vikander i en av huvudrollerna premiär på svenska biografer. Den utspelar sig i Amsterdam under