Kejsaren som skulle stoppa domedagen
När år 1000 närmade sig var fruktan för Antikrist och domedagen stor. Den unge tysk-romerske kejsaren Otto III såg sig kallad att bekämpa ondskan och drog ut i strid mot mörkrets makter. Det första målet var Rom.
År 1000 e Kr närmade sig obönhörligt – liksom världens undergång och domedagen om man fick tro Bibeln. Där berättades det att i den yttersta tiden skulle en ondskefull gestalt, Antikrist, härja på jorden.
Man tyckte sig se alltfler tecken på att den tiden var nära. I södra Italien hade den tyskromerske kejsaren Otto II:s trupper krossats av en muslimsk här. I de östra delarna av riket hade hedniska slaviska stammar gjort uppror och i norr gjorde vikingar strandhugg för att plundra kristna kloster och byar.
Men inom kyrkan fanns också tron på att en av Gud utvald kejsare skulle träda fram för att bekämpa Antikrist och mörkrets härskaror. När bara några år återstod till det ödesmättade årtalet kände sig en ung pojke i Tyskland utvald till uppgiften.
Otto III kejsare av Guds nåde
Otto III valdes till kejsare i det tyskromerska riket när han var bara tre år gammal. Hans far, Otto II, hoppades därmed undvika konflikter om tronföljden i det imperium som omfattade större delen av dagens Tyskland och norra Italien.
Men kort efter faderns död år 983 fördes den unge kejsaren bort av den makthungrige hertig Henrik av Bayern som hävdade att han hade större rätt till tronen än sin unge kusin. Senare försökte han framställa sig som Otto III:s medregent men fick inte tillräckligt stöd.
Fram tills han blev myndig, styrdes Otto III:s rike av hans grekiska mor Theophana. Våren 996 kröntes han till kejsare i Peterskyrkan i Rom. Otto var klädd i en kröningsmantel i rött och guld.
Tyget var broderat med skrämmande bilder ur Bibelns berättelser om de yttersta tiderna. Där syntes bland annat den röda drake och det odjur som nämns i Uppenbarelseboken, de mörkrets makter som Otto III kände sig utvald att bekämpa.