När började fattiga länder få bistånd?

Bistånd till fattiga länder är inte någon gammal företeelse. Det uppstod under kalla kriget i kampen mellan kapitalism och kommunism.

13 juli 2018 av Björn Lundberg

I januari 1949 höll USA:s nyligen omvalde president Harry S Truman sitt installationstal, där han stakade ut landets utrikespolitiska mål. På kort tid hade kalla kriget mot Sovjetunionen vuxit till ett globalt hot. Truman beskrev därför hur USA skulle bekämpa den växande hotet från kommunismen i tre punkter: genom att stödja FN, via ekonomisk utveckling samt genom säkerhetspolitiskt samarbete. 

Dessutom nämnde han en fjärde punkt. Genom att dela med sig av kunskap till världens fattiga länder i form av biståndsprojekt skulle USA bidra till ekonomisk utveckling. På sikt skulle detta minska kommunismens lockelse i före detta kolonier.

Punkt fyra-programmet

USA:s biståndsprogram blev därför känt som "Punkt fyra-programmet" och fick stort inflytande även i andra länder. Tidigare hade kolonialmakter som Stor­britannien och Frankrike visserligen gjort investeringar i sina kolonier, men nu blev utvecklingsbistånd ett internationellt politiskt projekt mellan självständiga stater.

I Sverige bildades "Centralkommittén för svenskt tekniskt bistånd till mindre utvecklade länder" 1952, föregångaren till den statliga organisationen Sida.

Nyhetsbrev från Allt om Historia.

Kanske är du intresserad av...