© Paul Fern/Alamy/IBL

Dueller – en blodig hederssak

Dödliga sabelhugg, stick med värjor och kulor från pistoler. Under trehundra år utkämpade ärekränkta europeiska adelsmän och officerare våldsamma dueller för att få upprättelse. Många fick betala högsta tänkbara pris.

18 juli 2018 av Lars Nordahl & Thomas Hee

 En tidig morgon år 1803 är två officerare ute och rider på varsitt håll i Hyde Park i London. Båda har med sig sina trofasta hundar. När hundarna råkar i slagsmål hoppar överste Montgomery av sin häst för att skilja de ursinniga djuren åt. Han sparkar och svär åt den främmande hunden vars ägare inte syns till.

Runt hörnet kommer då kapten McNamara ridande. Han har hört och sett alltihop och är rasande: ”Jaså, ni har fräckheten att vilja avliva min hund? Innan det sker får ni i så fall avliva mig.”

De två männen grälar sedan högljutt och eftersom ingen av dem vill be om ursäkt, slutar det med att de avtalar att mötas klockan sju samma kväll i en pistolduell. Båda officerarna är duktiga skyttar och under duellen sårar de varandra. McNamara får en kula i höften medan Montgomery träffas i den högra sidan av bröstet.

Kapten McNamara överlever sina skador, men överste Montgomery dör kort efteråt. Alltihop berodde på en ganska löjlig utskällning av en främmande människas hund.

Ett duelldråp om dagen

Tvekamper har funnits inom alla kulturer och i Europa hade de under medeltiden ofta en juridisk funktion. Den som besegrade sin motståndare hade också rätt i sak. Omkring år 1500 utvecklades i Italien en reglerad form av duell som ärekränkta adelsmän tog till för att återupprätta sin heder. Denna typ av dueller spreds snart inom hela den europeiska aristokratin.

Karikatyr av duellanter tecknad på 1500-talet.

© Erich Lessing/IBL

En samtida fransk källa skriver att under perioden 1589 till 1610 dödades mellan 7.000 och 10.000 adelsmän på fransk mark – och det var ännu bara i duellfenomenets ungdom. Det motsvarar minst en dödlig duell varje dag.

Duellens mål återupprätta hedern

Även om siffrorna är osäkra råder det inget tvivel om att duellerande var mycket vanligt, särskilt om man tänker på att det var långtifrån alla dueller som fick dödlig utgång. Reglerna krävde inte att någon av duellanterna måste dö, en av de båda skulle bara vara oförmögen att fortsätta. Duellens viktigaste mål var att återupprätta den kränkta hedern.

I början var det svårt att skilja dueller från vanliga slagsmål, men snart gavs manualer ut där reglerna för duellering fanns noggrant nedskrivna. Man kan läsa om hur en utmaning skulle överlämnas, vem som skulle välja vapen, sekundanternas uppgifter och när en duell vunnits eller förlorats.

Stränga straff hotade duellanter

På 1600-talet hade duellerna blivit en politiskt destabiliserande faktor. Överallt i Europa försökte monarkerna därför med stränga lagar och förordningar förhindra fenomenet, men det var bara ett fåtal som lyckades begränsa duellerandet.

Värst var det i Frankrike. Inte ens Ludvig XIV – som var 1600-talets mäktigaste regent – kunde stoppa fenomenet. Under sina 72 år på tronen, från 1643 till 1715, stiftade Ludvig inte mindre än tio lagar som alla syftade till att stoppa det okontrollerade duellerandet.

I en lag från 1679 heter det att såväl duellanter och sekundanter som andra närvarande vid en duell ska straffas med döden. Och som om det inte var nog skulle de fråntas sina adliga privilegier och få sina egendomar konfiskerade. Lagen dikterade vidare att en dödad duellant inte fick begravas i vigd jord. För dåtidens kristna var det ett synnerligen hårt straff.

Den som skickade en utmaning skulle straffas med permanent utvisning ur Frankrike. Tjänare av lägre börd, som antingen vidarebefordrade en utmaning eller på annat vis hjälpte till under en duell, skulle piskas och därefter brännmärkas med den franska liljan på bara skinnet.

Duellanternas vanligaste vapen: pistol, värja och sabel.

Tandlösa duellförbud

Trots de europeiska kungarnas försök att stoppa fenomenet fortsatte duellerna i stort antal. Problemet var detsamma som det hade varit sedan duellerna fick sin början. Å ena sidan ville kungarna begränsa de olagliga duellerna som kostade så många dugliga unga män livet och signalerade adelns maktfullkomlighet. Å andra sidan var monarkerna ofta, både politiskt och militärt, beroende av den adel som så lidelsefullt ägnade sig åt duellerandet. 

Kompromissen blev besynnerlig. Kungarna visade sin makt genom återkommande åtstramningar av lagarna, men när någon duellant dömts blev denne ofta strax benådad. På så vis undvek regenterna protester inom den samhällsklass som såg duellen som en ståndsmässig rättighet.

Montmorency avrättades efter duell

Ett undantag från det mönstet utgör historien om den beryktade franske duellanten François de Montmorency. Han hade ovanan att utmana vilken adelsman som helst, bara hans rykte som svärdfäktare gjorde honom till en värdig motståndare.

För att undkomma de stränga franska lagarna flyttade han till Bryssel, en stad som var känd för sina liberala lagar när det gällde dueller. Där fick han ständigt nya utmaningar till duell från de många hämndgiriga efterlevande som hans duellvinster hade förorsakat.

Särskilt en utmanare, den unge markisen Beuvron, skickade inte mindre än åtta utmaningar till den landsflyktige duellanten. Till sist kunde François inte hålla sig i skinnet längre och han gick med på att resa till Paris för att anta utmaningen på den avtalade platsen: gården till det kungliga palatset. Men det blev för mycket för den franske kungens tålamod.

Duellen slutade förvisso oavgjort och därmed fick både François och Beuvron hedern återupprättad, men under tiden hade kungen givit order om att François skulle arresteras. Snart satt han dömd till döden i ett fängelse i Paris. Bara ett par dagar senare blev François de Montmorency avrättad, som en av mycket få europeiska duellanter under den här perioden.

USA:s vicepresident Aaron Burr dödade den tidigare finansministern Alexander Hamilton i en duell 1804.

© Granger/IBL

Duell i Hamburg 1809

Även om duellerandet avtog i början av 1800-talet när samhället förändrades genom industrialismen och en alltmer inflytelserik borgarklass, så fortsatte det att förekomma på många håll i Europa.

En sen eftermiddag år 1809 gör sig veterinären Jens Neergaard redo för duell. Till en avtalad plats utanför Hamburg har han med sig huggare, pistol och sin sekundant. Mittemot honom står hans motståndare som enligt ryktet är fransk mästare i fäktning.

Efter signal från sekundanterna startar kampen. Neergaard kämpar tappert mot sin erfarne motståndare men blöder snart kraftigt från två djupa hugg i ansiktet. På Neergaards begäran byter de två duellanterna därför till pistoler och en lottdragning avgör att fransmannen ska skjuta först.

Skottet genomborrar Neergaards hatt och sliter bort en skinnflik från hans panna. Benen viker sig under honom, men han rätar upp sig, siktar och skjuter sin motståndare i högra armen. Fransmannen kan inte längre fortsätta – duellen är avgjord. Båda duellanterna kan dra sig ur med både livet och hedern i behåll. Orsaken till duellen var att Neergaard och hans motståndare hade friat till samma flicka. När hon låg döende i tuberkulos hade Neergaard suttit vid hennes dödsbädd, vilket hans rival upplevde som kränkande.

Strax därefter fick Neergaard ett förolämpande brev med en otvetydig utmaning till duell. Genom utmaningen sattes den unge Neergaards heder på spel och han ansåg sig inte ha något annat val än att anta utmaningen eftersom han inte ville riskera att bli betraktad som feg.

Duellerna ebbade ut

Efter 300 år med dagliga och dödliga dueller över större delen av Europa ebbade duelltraditionen ut. England blev i stor utsträckning kvitt fenomenet under 1800-talet då duellerna började betraktas som ett dumt och dekadent slöseri med människoliv.

Samtidigt blev duellerna allt vanligare i USA där till och med en långvarig konflikt mellan två högt uppsatta politiker, vicepresidenten Aaron Burr och förre finansministern Alexander Hamilton, fick dödlig utgång efter en uppgörelse med pistoler år 1804.

I Frankrike fick duellerna ett nytt uppsving under åren 1880–1900 då det utkämpades tusentals varje år.

Nyhetsbrev från Allt om Historia.

Kanske är du intresserad av...